Läkare i Sverige måste kunna svenska

Hem Fokus Läkare i Sverige måste kunna svenska
Läkare i Sverige måste kunna svenska

Det talas ibland om utlandsfödda, som kommit till Sverige med läkarutbildning, bosatt sig här men utan att få utöva sitt yrke. För en utomstående ter det sig ganska märkligt. Vi har behov av vårdpersonal i Sverige – inte minst läkare. Och vissa terapiområden – som psykiatrin – lider stor brist på kunnig personal. Varför utnyttjar vi då inte de resurser som erbjuds? Det känns ju märkligt.

Frågar man exempelvis myndigheter som IVO och Socialstyrelsen eller branschorganisationen Vårdföretagarna är svaret enkelt: Dels handlar det om att många läkarutbildade som kommer till Sverige måste komplettera sina utbildningar, så att de anpassas till en svensk examen. Dels – och det är inte minst viktigt – måste vårdpersonal kunna svenska. Många som kommer hit från utlandet talar god eller i alla fall hjälplig engelska. Men det har inte så stor betydelse, när man har att göra med svenska patienter.

Språkförbistring kan få vådliga konsekvenser. Självfallet kan det ställa till stora problem i behandlingen, när läkare och patient inte förstår varandra. Det handlar om patientsäkerhet och missar, när man skall ställa diagnos. I vissa fall har patienter begärt att få tala med en annan läkare och har då stämplats som ’rasister’. Det är ett epitet de flesta förstås inte vill ha. Men vad kan man göra?! Det är ju ett grundkrav att kund och leverantör kan kommunicera…

Problemet är inte nytt. Redan för ett tiotal år sedan rapporterades att hälften av Sveriges landsting hade haft problem med läkare som inte behärskade svenska språket. I takt med att man letar efter nya läkare utomlands, för att fylla det svenska vårdbehovet, ökar förstås också riskerna.

En tredjedel av Sveriges läkare kommer idag från andra länder. De allra flesta gör förnämliga insatser och talar utmärkt svenska. Myndigheterna – framför allt Socialstyrelsen – måste ställa högre krav och landstingen skall inte anställa läkare utan godtagbara språkkunskaper, hur desperat situationen än är. Psykiatrin är sedan ett kapitel för sig. Där skulle man kunna skala ned verksamheten, så att terapiområdet ägnar sig åt sin kärnverksamhet. För närvarande är det hårt ansträngt av andra uppgifter, inte minst sådana som är kopplade till den ökande immigrationen.

Chr J

Gillar du det vi gör? Stötta oss på Swish: 123 677 30 30 eller på Patreon.

Become a Patron!