Vårt östra Broderland

Hem Fokus Vårt östra Broderland
Vårt östra Broderland
Idag fyller Finland 100 år. Den 6 december 1917 deklarerade man sin självständighet från Ryssland. Ett Ryssland som höll på att slås ur Första världskriget efter år av katastrofala nederlag. Ett Ryssland där kommunisterna – ’bolsjevikerna’ – en månad tidigare hade tagit makten. Den finska självständigheten var då långt ifrån given, men idag kan vi ändå gratulera landet till en obruten period av hundraårig frihet.

Gustaf Mannerheim, tsarrysk generallöjtnant och finlandssvensk friherre, tog sig hem från fronten i Rumänien och undgick med knapp nöd att arresteras av bolsjevikerna i Petrograd (S:t Petersburg) på väg till Finland. Han kom sedan att leda den ’vita’, regeringstrogna sidan i inbördeskriget, som bröt ut i januari och blev både hänsynslöst och blodigt. Det satte avtryck i det moderna Finland.

Lenins regering i Ryssland hade visserligen erkänt Finland i början av januari 1918, men det politiska läget var spänt i landet och det fanns kvarvarande rysk trupp i Finland. Mannerhem fick nu befälet över de borgerliga styrkorna. Situationen för den unga staten var kritisk. De ’röda’ samarbetade med de ryska förband som stannat kvar i Finland. Mannerheims första uppgift blev alltså att avväpna ryssarna i Österbotten.

Samtidigt blåste de finska socialisterna till strid och revolterade mot den borgerliga regeringen. Efter bittra strider under vintern och våren segrade till slut den borgerliga sidan. Tyska styrkor hade då landstigit i Finland för att bistå den finska regeringen. De var inkallade av den finska senaten och närvaron understöddes av ett stort antal finska krigsveteraner, som tidigare hade gått i exil och slagits i den tyska armén mot Tsarryssland.

Gustaf Mannerheim var dock inte tysksinnad. Man har senare ansett att han till en början kanske egentligen inte ens önskade Finlands självständighet, utan snarare ville fortsätta mot Petrograd för att bistå den kontrarevolutionära ryska sidan i kriget mot bolsjevikerna. Därav blev dock intet. Det tyska inflytandet stärktes under våren och sommaren och Mannerheim lämnade Finland för Sverige. Pehr Evind Svinhufvud blev det självständiga Finlands förste riksföreståndare våren 1918.

Vad många kanske inte känner till är, att Finland efter sin självständighetsförklaring och den ’vita’ segern i inbördeskriget en kort tid formellt var kungarike. Regeringen i Helsingfors valde nu den tyska vägen fullt ut och kallade in en hessisk prins för att bli kung av Finland.

Friedrich Karl av Hessen utsågs till finsk monark – och valdes faktiskt till kung Fredrik Kaarle av Finland i oktober 1918. Tanken sägs ha varit att han sedermera skulle anta kunganamnet Väinö I. Han tillträdde dock aldrig och avsade sig i december samma år kronan. Den tyske prinsen hade väl egentligen aldrig varit så entusiastisk inför sin nya befattning, men han var en bricka i det storpolitiska spelet och Finland behövde Kejsartysklands stöd.

Tanken på ett finskt kungadöme var inte så långsökt. Till och med Första världskriget var furstendömena i Europa betydligt fler än republikerna och Finland hade pro forma varit ett Storfurstendöme i personalunion med Tsarryssland sedan 1809. Finland hade dock kvar sina tidigare svenska lagar och i linje med den gustavianska regeringsformen från 1772 valdes Friedrich Karl av Hessen till finsk kung.

Valet var dock inte okontroversiellt och motståndarna till monarkin var många. De samlades nu kring juristen och professorn Carl Johan (Kaarlo Juho) Ståhlberg.

Det tyska nederlaget i november 1918 förändrade bilden och man svängde i Helsingfors. Mannerheim kallades hem – han hade goda förbindelser med segermakterna Frankrike och Storbritannien. Dessa hade aldrig accepterat en tysk prins i Finlands ledning. Riksföreståndaren Pehr Evind Svinhufvud avgick nu också och general Mannerheim utsågs till ny riksföreståndare. En ny, republikansk regeringsform genomdrevs 1919. Nu fick även Mannerheim lämna statsrodret. Socialdemokraterna, som återkommit i politiken efter inbördeskriget, motsatte sig Mannerheim som statschef och i stället blev Ståhlberg president.

Vad som sedan hände under ett sekel är en mer välkänd historia i vårt östra Broderland, som vi idag gratulerar!

 

Christopher Jarnvall

Gillar du det vi gör? Stötta oss på Swish: 123 677 30 30 eller på Patreon.

Become a Patron!