Historielös Harrison

Maria Lindahl-Pollard
Maria Lindahl-Pollard debuterar med en krönika på Vox Populi, ett genmäle med professor Dick Harrisons krönika i SvD 18 januari 2018. Maria Lindahl-Pollard är född i Malmö, men bor sedan 1985 i USA. Maria är egen företagare, skribent, författare. Maria är medförfattare till böckerna ‘Boosta din Business’, ‘Över en Vinterfika’ och ‘Över en fika i Svea Rike’ på Ariton Förlag. Maria är djupt intresserad av politik, speciellt svensk politik – då hon fortfarande brinner för sitt hemland. Målet med skrivandet är att på ett så neutralt sätt som möjligt måla upp den bild av Sverige, och svensk politik, som hon bevittnar på avstånd. Mycket av det som har hänt och händer i Sverige har hon kunnat förutse då mycket redan har hänt i USA. Maria säger att det ibland är som att sitta med facit i hand. 
Det är med en blandning av förtjusning och förvåning som jag läser Dick Harrisons krönika, ”Den som tycker att det var bättre förr har ingen aning”. Förtjusning då det är direkt roande att Harrison drar sig ända tillbaka till medeltiden för att i ett nästan desperat försök bevisa att det inte finns mycket att oroa sig för idag.

Jag vill drista mig till att förklara att medeltiden inte är den epok som befolkningen tänker på när den tycker att det var bättre förr. De menar närtid, oftast en tid inom sin egen livstid. Min förvåning baserar sig på att Harrison verkar fullständigt oförstående över hur dagens Sverige kan skapa även den minsta lilla oro hos dess befolkning. Han går så långt att han kallar det för ”nutidsmänniskans klagan” när folk uttrycker oro inför dagens samhällsutveckling. Det får mig att undra ifall Harrison känner en koppling till nutidens Sverige överhuvudtaget.

Sverige har varit ett tryggt och välmående land i decennier jämfört med många andra länder i världen. De som idag känner en större oro och minskad trygghetskänsla, enligt Brås senaste trygghetsrapport, har just därför befogenhet för sin växande oro. Dagens Sverige går inte att jämföra med det Sverige jag och så många andra växte upp i.

Vi behöver inte ta oss tillbaka ända till medeltiden för att inse att Sverige har fått ett råare allmäntillstånd. De som känner ökad oro över att bli utsatta för ett brott har rätt att utgå ifrån dagens verklighet jämfört med enbart ett par decennier tillbaka. Att jämföra dagens Sverige med medeltidens Sverige när det gäller samhällets brottslighet är inget annat än en halmdocka som Harrison ägnar en hel krönika åt.

Visst, medellivslängden var kortare förr. Risken att dö var större på medeltiden, och svält var vardagsmat för över 300 år sedan. Men vad har det att göra med gängkrigen idag som växer sig större och starkare? Att tonåringar springer omkring med vapen och tjänar förmögenheter på droghandel? Vad har det nordiska kriget på 1700-talet att göra med det faktum att barn rånar barn på storstädernas gator och att tjejer inte vågar vistas ute ensamma när det är mörkt?

Harrison drar också upp bålbränningarna. Hjälper det tjejer och kvinnor att veta att de inte behöver oroa sig för att bli utpekade som häxa och eldas upp då de knappast vågar hoppa av bussen ensam, eller promenera hem utan sällskap, en vanlig kväll utan att utmana ödet till att bli gruppvåldtagen under tortyrliknande former? Något som har hänt alldeles nyligen i Malmö, och som händer i många av landets städer och orter alltför ofta – i dagens Sverige.

Sist men inte minst, Harrison drar även upp klimatet. Han skriver, ”Samtidigt hörs det ideligen klagomål över det politiska och militära världsläget – även på Östersjön – och klimatförändringar.” Vad menar han? Ska folk inte få klaga över klimatförändringar? På vilket sätt var klimatet värre på medeltiden? Detta är ett argument som får mig att undra ifall Harrison som professor inte borde ha avstått från att inte bara nämna klimatet men att överhuvudtaget ha författat sin verklighetsfrånvända krönika.

 

Maria Lindahl-Pollard
Skribent / Författare
Egen Företagare
USA

Redaktör

Jag heter Fredrik Antonsson och har under ett drygt decennium varit väldigt aktiv i de sociala medierna. Jag började som politisk bloggare, till en början partilojal, men efterhand i form av en konservativ ”enmanstankesmedja”. Jag har alltid varit fascinerad av ordets makt, och av hur nyhetsflödet påverkar oss och våra åsikter. Att få vara en del av Nyhetsbyrån – Nota Bene är en naturlig utveckling för mig som skribent. Precis som chefredaktören kommer mina egna värderingar inte att färga nyheterna, mer än att urvalet kommer att vara sådana ämnen som jag och vi anser vara viktiga för samhället. En bra nyhetsartikel är en artikel som får läsaren att tänka till, reflektera och se en ny vinkel. Det är min förhoppning att vi kommer att kunna leverera just det till våra läsare. Min egen kanal i de sociala medierna ’I otakt’ kommer att leva vidare som min egen pysventil.