Vad är det för ett samhälle vi vill ha?

Hem Fokus Vad är det för ett samhälle vi vill ha?
Vad är det för ett samhälle vi vill ha?
Är det någon som vet vad det är för ett samhälle vi vill ha? Fundera! Ett mångkulturellt, ett monokulturellt, ett kristet, ett muslimskt, en blandning av allt? Många i Sverige idag skulle nog faktiskt svara det sista. Spontant och utan att tänka igenom konsekvenserna. Och låg det inte litet av detta i riksdagsbeslutet från 1975 då Socialdemokraterna drev igenom, att Sverige skulle bli mångkulturellt…

Det lät väl rätt trevligt och erfarenheten av migranter på 1970-talet var i regel goda, med några undantag. Italienarna på 1940- och 50-talen hade hjälpt den svenska industrins hjul att snurra. Jugoslaverna likaså. Sedan turkarna, som kom. Inte så många. Och Turkiet på den tiden var en mycket sekulär stat. En och annan grekisk dissident, som militärjuntan jagat ur landet och som i regel uppträdde som vilken hygglig svensk som helst. De jobbade och slet i allmänhet. Som vi alla.

Var det så man tänkte sig det hela? Eller hur var det egentligen? I verkligheten, alltså. Inte på papperet.

Nu, drygt fyrtio år senare, har vi ett Sverige i kulturellt kaos, eller vad man skall kalla det. Ett land utan egen kultur. Utan egen vilja, verkar det. Ett land med ängsliga människor som inte vågar sätta ned foten och säga ’nej’. Ett land som börjar likna Libanon på 1970-talet. Ett Libanon som exploderade av etniska och religiösa konflikter som lade landet i ruiner under de kommande femton åren. Var det detta man strävade efter?

Sedan kom muslimerna. Först bosnierna på 1990-talet. De flydde många gånger för sina liv undan konflikten på Balkan. Det handlade också oftast om välutbildade européer med ungefär samma syn på tillvaron som vi hade här i Sverige. Islam var heller inte så viktigt för de flesta av dem. De var ungefär lika troende som vi svenskar. En grupp människor som i regel sedan har tagit seden dit de kom och blivit ’svenskar’ med bosnisk bakgrund. Men sedan då?

När de utomeuropeiska muslimerna från Mellanöstern och Nordafrika började komma i allt högre takt efter 2000, såg vi att något var på gång att ske. En förändring, också kulturellt. Man började också tala om islamofobi. Men var det frågan om ’fobi’? Fobi i den bemärkelsen att det handlade om någonting inbillat? Många skulle nog förneka det. För nu handlade det om en mer påträngande form av islam.

Det handlade om människor som byggde sina egna samhällen, höll sig med flera fruar, inte alls ville beblanda sig med ursprungsbefolkningen eller de – numera rätt svenska – invandrare som kommit under tidigare decennier. De föraktade vårt sätt att leva, de föraktade kvinnor som inte klädde sig som strängt religiösa muslimer bör klä sig. De byggde moskéer med hjälp av fonder från Arabiska halvön eller Turkiet. Många var egentligen missionärer. Flydde de verkligen för sina liv? Eller fanns det andra skäl till att de kom?

Så fort någon undrade, ropade de om sina ’mänskliga rättigheter’ att få leva och agera som de ville i Sverige. Accepterade vi inte det, kallades vi ’islamofober’.

Vi kan tycka vad vi vill om svensk kultur, kristendom, fria kvinnor, islam, beslöjade kvinnor och sharialagar. Det är svårt att utifrån en objektiv synvinkel konstatera att det ena är rätt, det andra är fel. Det går egentligen inte. Men vi måste göra klart för oss vad vi vill. Vilken typ av samhälle vi vill ha egentligen. Vill vi ha ett alltmer muslimskt präglat samhälle i vissa delar av vårt land? Känns det OK? Eller vill vi fortsätta att leva efter västerländska normer och med det kristna kulturarvet som ett rättesnöre i grunden? Vi behöver göra en konsekvenskanalys. Det är hög tid.

Vill vi fortsätta att leva västerländskt och svenskt, måste vi ta en allvarlig funderare på det som nu sker i vissa delar av Sverige och som påverkar hela vårt samhälle. Som sprider sig. För det är ett främmande tänkesätt som breder ut sig. Ett tänkesätt som inte alls går ihop med våra traditioner. Inte minst vad det gäller lagstiftning och syn på medmänniskorna. Fundera alltså på vilket samhälle vi skall ha i Sverige.

Just nu verkar det inte finnas någon som helst plan, bara krishantering.

 

Christopher Jarnvall

Gillar du det vi gör? Stötta oss på Swish: 123 677 30 30 eller på Patreon.

Become a Patron!