Offentlighetsprincip – för vissa

Hem Fokus Offentlighetsprincip – för vissa
Offentlighetsprincip – för vissa
En riksdagsmajoritet – endast SD är emot – vill snabbt klubba igenom förändringar i Tryckfrihetsförordningen och Yttrandefrihetsgrundlagen. Ett riksdagsbeslut före valet och ett efter. Därpå kan de nya formuleringarna  träda i kraft i januari 2019. Det går undan för att vara en grundlagsändring.

Tänk om man kunde vara lika snabb i beslut som är till verklig nytta för Sverige och dess invånare…

I propositionen talas det om ’språkliga och redaktionella ändringar i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen i syfte att underlätta förståelsen och tillämpningen av dessa grundlagar’.  Detta har väckt starka protester. Debattörer oroar sig för att offentlighetsprincipen i princip kommer att inskränkas för vanliga medborgare, allt media journalister på etablerade redaktioner får ett försteg.

Man vill komma åt ett medium som Lexbase, där gamla domar med personuppgifter görs sökbara även för privatpersoner. Mediet har utgivningsbevis och därmed samma grundlagsskydd som en tidningsredaktion, vilket gör att brott mot personuppgiftslagen inte kan tillämpas. Det vill riksdagsmajoriteten ändra på.

Liknande söktjänster som riktar sig till exempelvis medieföretag får finnas kvar: ’Enligt regeringen bör utgångspunkten vara att rättsdatabaser som uppenbart riktar sig till en krets som på professionella grunder har ett berättigat behov av de aktuella uppgifterna faller utanför bestämmelsens tillämpningsområde.’

Så selekteras folk från folk och man avgör vem som får åtnjuta offentlighetsprincipen.

Syftet med lagändringen – att förhindra människor från att enkelt t ex ta reda på vilka eventuella domar någon har på sig – har dock fått politikerna att inse, att det kan slå exempelvis mot journalistiska kartläggningar av brottslighet. Därför heter det i propositionen: ’Det är enligt regeringen av största vikt att seriös granskande journalistik inte på något sätt ska kunna hämmas av regleringen.’

Så är det alltså. Och vem skall avgöra vad som är ’seriös granskande journalistik’?

Journalistik är ju ingen myndighetsbaserad verksamhet. En ensam bloggare kan utföra god granskande journalistik av myndigheter liksom av större redaktioners arbete. Att de traditionella medierna i sin roll som granskare också granskas av andra är också en viktigt del av demokratin.

Krister Thelin, före detta statssekreterare (m), domare i bland annat hovrätten i Skåne och Blekinge samt i FN:s krigstribunal, skriver i Svensk Tidskrift: ’Min syn är mycket enkel. När det gäller offentliga domar bör grundlagsskyddet gälla utan inskränkning. Varför domar? Av det enkla skälet, att dessa förstärker yttrandefrihets-/offentlighetsintresset genom intresset av öppenhet på rättskipningens område, ett rättsstatligt signum.’

I avvägningen mellan personlig integritet och värdet av allmänhetens insyn har det senare värdet tidigare ansetts vara viktigast. Det är därför fastslaget i grundlagsform. Grundlagsskyddet är till för att förhindra just snabba förändringar. Förändringar som skulle kunna skada något fundamentalt i ett längre perspektiv.

Riksdagen måste därför backa och tänka efter. Grundslagsändringen förtjänar en mer gedigen prövning. Den stora risken är annars, att den skadar och öppnar för andra inskränkningar i offentlighetsprincipen.

Vad är det man brukar säga? ’Kasta inte ut barnet med badvattnet’. Syftet kan vara gott, men gör man inte en ordentlig konsekvensanalys, blir medborgarna och den demokratiska insynen stora förlorare. Och bildligt åker barnet med när man tömmer badbaljan.

 

Christopher Jarnvall