Italiens nya väg

Italiens nya väg

Vi har vant oss vid att Italien mycket frekvent byter regeringar. Landet är förhållandevis ungt och mycket heterogent till sin struktur – allt från de moderna industriområdena i norra Italien till de fattiga jordbruksbygderna ned mot klacken och tån på den Italienska stöveln. Det är inte lätt att få ihop italiensk politik.

Nu har man dessutom saknat en regering i drygt två månader, sedan valet i mars. Men på onsdagen utsåg den italienske presidenten som tippat den relativt okände Giuseppe Conte, som är juridikprofessor från Florens. Conte accepterade också posten och vidtog omedelbart åtgärder för att lugna marknaden, som har varit orolig.

Själva regeringen bildas av det relativt nya partiet Femstjärnerörelsen (M5S) under Luigi Di Maio samt Lega (samma parti som Lega Nord) under Matteo Salvini.

Partierna ifråga är sinsemellan rätt olika. M5S riktar mycket in sig på direktdemokrati och medborgarlön – med en mer populistisk profil och med inslag av både miljörörelse och vänster. Lega har en mer klassiskt nationell prägel och är skeptisk till invandring.

Det gemensamma programmet talar om bl a medborgarlön, skattesänkningar och förbättrade pensionsvillkor. Ganska kostsamma reformer som EU ser på med viss oro.

Dessutom har frågan om Italiens stora grupper av illegala migranter kommit upp på dagordningen. Det talas om att runt en halv miljon människor skall utvisas. Det är en prioriterad fråga för Lega. Man vill också begränsa inflödet av nya migranter.

Dessutom ser den nya regeringen ut att vara både kritisk till EU och till Euron. Euron låter man nog vara och Italien kommer knappast att gå ur EU. Italien är dessutom en av de sex grundarna från 1950-talet.

Men vad kommer att hända framöver – t ex kring frågan om den solidariska fördelningen av migranter, som Sverige driver?

Och regeringen vill även häva EU-sanktionerna mot Ryssland, något man knappast kommer att kunna gå iland med så länge Bryssel har en annan uppfattning.

Den nye premiärministern lär få en grannlaga uppgift vad det gäller att hålla ordning på sin regering – och övertyga omvärlden om dess förträfflighet. De förestående ekonomiska reformerna inger faktiskt viss pro – inte minst med facit i Grekland för tio år sedan.

Men det kanske ändå är just denna typ av konstellation Italien behöver. Vi får se. Möjligen tänker man sig att spara på migrationskontot för att få ihop balansräkningen.

Situationen  i Italien bekräftar på sätt och vis den konservativa och nationellt sinnade politiska våg som sveper över Europa, där framför allt socialdemokratin är på återtåg. Koalitionen i Italien blir intressant att följa.

 

Christopher Jarnvall

Gillar du det vi gör? Stötta oss på Swish: 123 677 30 30 eller på Patreon.

Become a Patron!