I skottlinjen

I skottlinjen

Mia Berg är debattör och bor i Nydala i Malmö. ’Verkligheten’, om man så vill. Hon skriver med svart humor om tillvaron i en stadsdel som har enorma problem med grov kriminalitet och som brukar betecknas som ’särskilt utsatt’ område.

”Don’t get mad, get even.” (Robert F Kennedy)

Nydala – eller ”Blydala” som området kommit att heta i folkmun. Nydala – på allas läppar efter de senaste skjutningarna i Malmö. Nydala – ett område där jag växte upp och nu av olika anledningar efter dryga trettio år är tillbaka i. Nydala – ett område som förvisso aldrig varit någons gräddhylla, men som snabbt rankat sig som ett av de farligare i Malmö, tillsammans med Kroksbäck och Lindängen. Seved och Rosengård är rena fritidsgårdarna i jämförelse.

Dagligen läser vi nyheter om ännu en skottlossning i Malmö, Örebro eller Göteborg. Det har gått skrämmande fort! Då menar jag inte det faktum att våldsspiralen eskalerar, för det gör våldsspiraler. Om inget görs på tidigt stadium. Nej, jag pratar om avtrubbningseffekten. Vi läser, tar lite halvt in och konstaterar lojt att ”detta är ju rent åt helvete!”

VM-FOOOOTBOOOOLL PÅ TEEEVEEE!!!!

Nydala är ännu inte helt ghettofierat, här finns fortfarande en stor befolkning som är helt normal, d. v. s. icke-kriminell. Både med annat ursprung än svenskt och även fortfarande många som är etniskt svenska. Människor som jobbar hårt för att kunna göra klassresan. Spara ihop pengar och kanske köpa en liten villa på Kulladal. Människor som går till jobbet varje morgon för att försörja sig och sina familjer. Människor som kommer hem, går och handlar mat på Coop och måste korsa torget där mycket händer.

Många som precis som jag, råkat hamna i de tumult som utspelar sig. Senast för min egen del var för någon dag sedan när jag kom hem mitt i en polisutryckning. Och med nöd undgick bli omkullknuffad av den yngling i vit hoodie som i full karriär sprinterlöpte rakt över mig. Jag – en hinderbana. Vad det handlade om har jag ingen aning om. Eller rättare sagt, jag har inte orkat ta reda på vad det handlade om.

Men jag inser en sak; Det är här för att stanna. Sverige, ett av jordens mest fridfulla länder, nu med fullskaliga, hitbjudna konflikter. Var det på fullt allvar någon som trodde att konflikter, klaner och/eller folkgrupper emellan, som pågått i tusen år skulle självdö bara de fick den gudabenådade chansen att komma till Sverige?! Ingen verkar heller villig att göra vad som krävs för att hålla våldsverkarna UR VÄGEN SÅ VANLIGT FOLK KAN FÅ FORTSÄTTA LEVA SINA SMÅ LIV NORMALT!

Vanligt folk som nu riskerar livhanken i sin vardag för att de bor på fel plats. JO! DE RISKERAR LIVHANKEN!

Säg inte till mig annat! Säg inte till mig att ”Sverige har aldrig varit tryggare”! Säg inte till mig att det inte är en tidsfråga med sjukt knappa marginaler innan någon av oss vanliga på Nydala, i Vivalla eller i Biskopsgården hamnar i skottlinjen!

Tro för all del inte att de som skjuter bryr sig. Det gör de inte. De går på en helt annan normskala än vi andra. En skala vi inte ens kan föreställa oss förrän vi läser vad de som kommit nära fenomenet med gängbildningar vittnar om. ”Hedern” betyder allt. Och heder i detta fall har ingenting med att, som vi andra, vilja klara sig själv och bidra till det gemensamma samhället, nej, det kan handla om en felaktig blick, en hundralapp som glömts bort eller en kommentar som inte föll i god jord om någons flickvän. Kränktism de luxe.

Många förespråkar linjen att gängen kommer att ta kål på sig själv. Fast det är en orimlig önskan att de skulle ha ihjäl varandra. Det har de inte. De förmerar sig snabbare än de decimerar sig. Det vet vi av erfarenhet från övriga gängplågade platser, Mexico och L.A. t.ex.

Men oroa er inte, kära medborgare! Se istället nästa skjutning som ett ypperligt tillfälle för svenska vården att träna på skottskador! Inget att oroa sig över alla de på RIKTIGT sjuka som väntat i timmar på akuten och som nu blir åsidosatta för att gängmedlemmarnas självpåtagna skador måste tas om hand om först. Att det numera krävs beväpnade vakter och en avspärrad akutavdelning för att gängens polare söker hämnd, är heller inget vi behöver fundera över. Att vården redan går på knäna och människor som skadats på riktigt och behöver hjälp inte får den, har alls inget med våldsspiralen att göra. Pengarna effekterna av våldet kostar, de har alltid suttit i en påse under en sten ute i skogen och bara väntat på att få bli använda.

Som vanligt börjar svenska samhället i fel ände: Postera beväpnade vakter vid akutmottagningarna?! Signalerar anpassning, ergo acceptans. Lite som att sätta ett Bamseplåster på en avskuren halspulsåder. Aldrig angripa anledningen till varför Bamseplåstret behövs till att börja med. Det kan bli farligt. Man kan bli tvungen att dra obehagliga slutsatser. Då är det bättre att sätta på ett plåster. Blåsa lite på såret och säga: ”Se! Nu är det mycket bättre! Vi har vidtagit åtgärder.”

LET´S DANCE PÅ TEEEVEEE!!!!

Allt medan vi som faktiskt bor här och ska ha en vardag i dessa ”utsatta” eller ”särskilt utsatta” områden, upprepar vårt mantra: ”Parallelluniversum. Parallelluniversum. Jag lever i ett parallelluniversum. Jag tror mig numera regelbundet vara en sorglig parodi på en karaktär i Black Hawk Down. (Ni vet, helikopter-skjuts-ner-film, Mogadishu/Malmö). Helikopter som dånar över taken. Igen. För åttonde gången denna vecka. Snart står den väl hovrande rakt utanför rutan med flame throwern riktad mot min balkong och femtio kommandosoldater hängandes i snören, unisont skrikande: ”-VÄRDEGRUNDEN! VAR ÄR DIN VÄRDEGRUND, MIA?!”

Var det nån som sa ”rutinuppdrag”?! Fortsätt gärna tro på myndigheternas bröd och skådespel åt folket. Så kan jag fortsätta spekulera kring varför vi inte hade Black Hawk Down à la Mogadishu varje natt här under mina tidigare 55 år … Härom dagen placerades en permanent (över helgen) stående polisbuss precis nedanför mitt hus på Eriksfältsgatan vid Nydalatorget. I förebyggande syfte. Samt för att snabbt vara på plats när nästa skjutning inträffar antar jag. Men framför allt i förebyggande syfte. Som om våldsverkarna skulle bry sig. #detärhäftigtattbetalaskatt

Här bor vi, och har numera lärt oss att alltid ha ett vakande öga. Runt hörnet. Alltid vara beredd. Inte komma hem för sent. Jag, som kvinna, försöker dessutom kämpa emot impulsen att inte klä mig alltför uppseendeväckande. Hittills har jag låtit mig vara opåverkad av den outtalade, ack så moraliska och religiöst färgade klädkoden som jag borde anamma för att slippa bli våldtagen som den förtappade kvinna jag ju är …

Apropå klädkoder så hade jag häromdagen en ”lustig” upplevelse på bussen, en mamma, klädd i heltäckande svart burka med handskar och hennes lilla, söta kanske 10-åriga dotter, klädd i hårt virad niqab och långklänning. Dottern och jag fick ögonkontakt och log mot varandra. Jag kunde se i ögonvrån hur tösen under resten av turen satt och sneglade på mig. Inte alls med ovilja, snarare med en nyfikenhet och kanske ett styng av avund? ”Varför får inte jag ha shorts och linne och cool musik i öronen?” – jag vet ju så klart inte, men min magkänsla brukar stämma. Och i skenet av de rapporter som inkommit om hur skolor i Malmö går föräldrarnas ärende och tvingar småflickor bära slöjan hela tiden, kanske min känsla inte träffade så fel ändå.

De som sett till att detta kunnat ske, sitter i sina vackert skulpterade elfenbenstorn, helt oberörda. Eller örlar runt i Almedalen, smuttandes skattebetald rosé, diskret petandes löjrommen ur mungipan, samtidigt som desperata försök görs att INTE beröra proble… förlåt, jag menar så klart utmaningarna. De som tär på värdegrunden ni vet. Vi, civilbefolkningen i no-go-zo… förlåt, (tröttsamt, jag vet), jag menar så klart de ”utsatta” eller ”särskilt utsatta” områdena, borde erbjuda våra styrande PRAO.

Jag kan se utskicket för mitt inre öga: ”Anvisad PRAO-plats: Blydala. PRAO-tid: 3 valfria månader. I jobbet ingår: hålla sig ur kulregnet, sprängningarna, granatsplittret samt vansinneskörningarna på gator, cykelbanor och trottoarer.”

Men nu ska jag GENAST sluta gnälla och lägga ner min svartmålning av Sverige-bilden, och istället gå hem och halka runt lite grann på fyllan i badkaret, eftersom alla vet att det är troligare att jag dör så än av en förlupen gängkula …

Mia Berg, Nydala/Malmö, 2018 07 06

Källor:

http://www.gp.se/debatt/ingenting-biter-p%C3%A5-de-nya-g%C3%A4ngkriminella-1.3971165

https://www.expressen.se/nyheter/longread/utanforskapet-inifran/grabbarna-pa-seved/

https://www.stockholmdirekt.se/nyheter/polisen-unga-dodar-varandra-for-smasaker/repqbh!D6Q4VjoGd5f73HxMPWk8Vg/

https://www.expressen.se/kvallsposten/varden-kostar-miljoner-for-skjutningar-i-malmo/

https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=96&artikel=6744634

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/sex-av-tio-forskolor-sager-ja-till-slojtvang
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/XwALQr/flera-skadade-efter-skottlossning-i-malmo

https://www.sydsvenskan.se/2018-07-03/en-person-skjuten-pa-nydala?utm_source=fb&utm_term=6b3ef959-814f-4abc-97b9-8feaf2107608&utm_medium=list-bottom&utm_campaign=ushares