Alliansen och SD bör regeringssamarbeta

Alliansen och SD bör regeringssamarbeta

Peter Magnus Nilsson, politisk redaktör på Dagens Industri, förespråkar i en ledare den 26 september, ett samarbete på regeringsnivå mellan Alliansen och Sveridemokraterna. Han avfärdar samtidigt de farhågor ett antal näringslivsföreträdare för fram i DN-debatt. DI:s och P M Nilssons uppfattning är här presenterad i sammandrag:

’Ett antal företagare gav i onsdagens DN råd om hur partierna ska navigera i de talmansrundor som startar på på torsdag. Gruppen hyllar ett knippe omistliga värden som är viktiga för ett svenskt blomstrande näringsliv: alla människors lika värde, mångfald, religionsfrihet, yttrandefrihet, fri opinionsbildning, ett självständigt rättssystem och internationell handel.

I detta har de helt rätt. Ekonomin är i slutändan beroende av ett fritt samhällsskick. Utan fria individer inget fritt företagande.

Därefter varnar de för att dessa värden hotas av nationalistiska regeringar i Polen och Ungern. Också det är sant, även om man också ska ha respekt för dessa två länders svåra nära historia under sovjetisk semiockupation. Att de ibland ser Bryssel som ett nytt Moskva bör man i alla fall vara lyhörd för.

Nåväl, tankefigurens final är att Sverige står inför ett ödesval: antingen att gå i polsk-ungersk riktning, eller att värna de liberala värden som är grundläggande för vårt samhälle och näringsliv.

Det valet är förhoppningsvis självklart för alla. Problemet är att det är falskt. Allianspartiernas val handlar inte om att göra Sverige till ett nordiskt Visegradland utan om att våga pröva stödet för sin egen politik i riksdagen. Eftersom den i viktiga avseenden sammanfaller med SD:s finns det en sakpolitisk majoritet i för landet viktiga frågor.’

P M Nilsson skriver sedan, att DÖ:s olycka var, att Alliansen i förväg lade ner sig till förmån för S – av rädsla för att SD skulle rösta på deras politik. Det drabbade och avlövade framför allt Moderaterna, som tappade i trovärdighet. Att göra om samma misstag vore dårskap, menar han. Allianspartierna och Sverigedemokraterna har nämligen likartade uppfattningar i den ekonomiska politiken, i kriminalpolitiken, i arbetsmarknadsfrågor och i försvarsfrågan.

SD:s fokusfrågor inför mandatperioden – migration, sjukvård och kriminalpolitik – är frågor som varje regeringskonstellation kommer att arbeta med, menar han.

Frågan om att ge SD inflytande eller inte är en illusion, skriver Nilsson. SD har inflytande i kraft av att närmare 18 procent av väljarkåren röstade på dem. Frågan är var detta inflytande ska kanaliseras. En regeringsbildning, som i riksdagen integrerar frågor där SD:s och allianspartiernas uppfattningar sammanfaller, ger makt och är demokratiskt oklanderlig.

’Tendensen i SD går i modererande riktning. SD är inte Fidesz eller PiS. Den ekonomiska politiken är utpräglat näringslivsvänlig. Partiet är för arbetskraftsinvandring. Den ekonomiskpolitiska talespersonen Oscar Sjöstedt vill inte aktualisera en kampanj om EU-omröstning. Den yngre generationen förstärker den högerliberala riktningen.’ Så skriver P M Nilsson.

Han fortsätter: ’De värden som företagargruppen säger sig vilja värna, har historiskt hotats från vänster. S och LO vill inte ha arbetskraftsinvandring. De har alltid motsatt sig en författningsdomstol och har återkommande visat förakt för domstolsväsendets självständighet. De respekterar inte äganderätten och fick släpas in i EU. Under många decennier hotade S med en lex Bonnier för att stoppa en i deras ögon borgerlig mediemakt’.

Nilsson pekar slutligen på, att Socialdemokraterna nu återigen har gått vänsterut och tillsammans med Vänsterpartiet hotar dessa partier med full kraft näringsfrihet och äganderätt. Den nuvarande justitieministern drar sig inte för att personligen attackera för honom misshagliga pressröster.

’Att i detta läge adla S till ett värn för liberala värden kräver en distans som närmar sig verklighetsflykt. Det främsta vallöftet från C, L, KD och M var att verka för en M-ledd regering. Svik inte nu’, avslutar DI:s politiske redaktör.