Svenskar bör skattas som andra européer

Svenskar bör skattas som andra européer

I Sverige har vi sedan länge särbeskattning av individer medan många andra europeiska länder (t.ex Tyskland, Schweiz och Frankrike) tillämpar sambeskattning av familjer. Sambeskattning innebär förenklat att om bara en av de vuxna i familjen förvärvsarbetar, så betalar han/hon lägre skatt än om han/hon varit ensamstående eller om maken/makan också förvärvsarbetar. Familjen är alltså skatteobjektet istället för individen.

Aftonbladet hävdar (såklart) den svenska modellens överlägsenhet. Sambeskattning anses vara ’en riktig kvinnofälla’ och en metod att ’kedja fast henne vid spisen’. Det är inget nytt, Minns bara hur utskällt Alf Svenssons vårdnadsbidrag blev på sin tid, och det var ju bara ett rätt futtigt försök att luckra upp den rigida särbeskattningsmodellen.

Så här upplever emellertid inte de tyskar, schweizare och fransmän som jag känner saken, när jag diskuterat olikheter mellan Sverige och Tyskland med dem.

Snarare tycker de att de genom sambeskattningen har en större valfrihet. Om man vill satsa på sin karriär och tjäna pengar är det absolut ingen som kedjar fast dig vid någon spis. Det finns utmärkta dagis även i Tyskland eller Frankrike. Tycker familjen att det är viktigare att någon vuxen stannar hemma längre med barnen, så ger sambeskattningen dem ökad frihet att göra det.

Det är en stor skillnad mot Sverige där bara de allra mest välsituerade familjerna har möjlighet att leva på en inkomst någon längre tid.

När jag jobbade i internationella storkoncerner, var just skatterna ett av de stora problemen med att locka tyskar och fransmän till Sverige. Dels är skatterna höga, dels tas ingen hänsyn till om vederbörande har en medföljande familj där maken/makan dels har svårt att få jobb direkt, dels inte är inne i de svenska trygghetssystemen. Jag minns flera fall där vi misslyckades att rekrytera kvalificerad utländsk personal eftersom kalkylen inte alls gav dem samma familjeekonomi som i hemlandet. Då var betydligt lättare att få svenskar att flytta till länder med sambeskattning.

Jag upplever att det svenska skattesystemet är lika svårpedagogiskt att förklara för tyskar och fransmän som den svenska alkoholpolitiken. Att det skulle vara en fälla att ha en frivillig möjlighet att vara tillsammans längre med sina barn eller att lägre skatt kedjar någon vid någon spis har jag aldrig lyckats förklara på tyska eller franska språket. Det är kanske inte så underligt när jag inte ens kan förklara det på mitt svenska modersmål.

För jag tycker också, att statens uppgift är att erbjuda största kostnadsneutrala valfrihet för familjer att fatta de beslut som passar just deras situation. Jag tycker snarare, att det svenska systemet är en fälla där alla förväntas vara stöpta i samma form med någon förment vilja att jobba så fort barnen lärt sig krypa. För att sedan överlåta barnens uppfostran på alltmer överbelastade dagis – oavsett hur bra/dåligt de tycker att det passar just deras barn.

Ett vettigare skattesystem ger människor valfrihet. Det borde Sverige klara av på samma sätt som våra europeiska grannar.

Rick Svartmyr

RS har under sitt liv varit verksam i svenskt och internationellt näringsliv och är en återkommande krönikör vid NB Nyhetsbyrån.