Nytt år i ett gammalt kungarike…

Nytt år i ett gammalt kungarike…

Låt oss så här på det nya årets första dag fundera litet kring Sverige. Ett gammalt kungarike med ett stolt historia. Ett land våra förfäder har byggt upp. Det kan handla om människor som kom hit efter senaste nedisningen, immigrerade under stormaktstiden när vi behövde duktiga krigare eller som kom hit för att jobba och bygga det svenska välståndet efter Andra världskriget.

Vi – ättlingarna – är alla svenskar. Vi är fortfarande många som – antingen vi gillade det eller inte – har gjort värnplikten och lagt ned år av våra liv för Sveriges skull. Sverige var något viktigt som var värt att försvara. En enig uppslutning kring vårt land behövdes om det blev allvarstid. Det tyckte vi nog alla, egentligen. Oavsett vi har bott här sedan medeltiden eller kommit till Sverige för någon generation sedan.

Men så hände något…

För väldigt många i den generation som har växt upp sedan mitten av 1980-talet är Sverige något annat: En plattform för den egna lyckan, något utbytbart. En förbrukningsvara för alla. Kanske har det att göra med att Kalla kriget tog slut runt 1990. Kanske handlar det om att vi gick med i EG/EU 1995. Kanske handlar det om att vi inte har haft krig sedan 1814 – av vi är ’fredsskadade’ och bortskämda.

Det har gått fort att riva ned sammanhållningen i landet med den uttalade vänsterambitionen att skapa något nytt, multikulturellt. Ett Sverige för alla där man bara kan ta för sig av vad andra har byggt upp – eller vad vänstern nu har eftersträvat. Och visst skall Sverige vara ett land för dem som vill jobba och slita och bygga och göra vårt land bättre. Men Sverige skall inte vara en plattform för alla som tycker att de har rätt att utnyttja den.

Det finns människor som jobbar och sliter och betalar skatt. Än så länge gör de flesta vuxna det. Men vi får allt mindre för skattepengarna och andelen människor i Sverige som inte bidrar växer. Vår BNP-tillväxt per invånare ligger i botten jämfört med andra länder i Europa. Det är ett stort problem.

Ett annat problem är att samhället slits sönder. Det handlar om allt från att riksdagens ledamöter inte kan inse allvaret i situationen och enas kring en regering för att ta itu med vårt lands problem – till att man inte ens kan enas kring vem som skall hålla nyårstalet på Skansen vid tolvslaget. Sverige slits sönder. I stort som i det lilla.

Vi har visat oss handlingsförlamade och oförberedda inför den nya värld som växer upp omkring oss – och som vi i vår generositet också okritiskt och närmast förbehållslöst har släppt in i vårt land.

Mitt i allt detta fortsätter förnekarna att låtsas som om allt vore ordning och reda, frid och fröjd. Men de har fel – även om de slentrianmässigt häver ur sig ’högerpopulistisk’, ’brunfärgad’, ’rasistisk’, ’husblatte’ eller vad det nu handlar om för att tysta den mullrande opinion som håller på att ta tillbaka Sverige.

Vi har en lång väg att gå, men vi skall klara det. Vi skall bygga upp vårt gamla kungarike igen till det välmående land det en gång var. Ett land där det lönar sig att jobba och slita och spara och gneta. Ett land där den som har kämpat ett helt liv inte behöver stå tillbaka för den som glider in på en räkmacka utifrån. Eller för den som kommer hit och bär sig åt hur som helst – och ändå får stanna.

Sverige – vårt gamla kungarike – måste bli ett sammanhållet land igen. Inte slitas sönder av olika intressen och viljor. Vi måste ha ett mål och den som inte ser det målet och kämpar för att nå det, må gärna ta sitt pick och pack och flytta någon annanstans.

NB Nyhetsbyrån och dess redaktion lovar i alla fall att fortsatt inta en tätposition i arbetet för vårt Sverige. Gott Nytt 2019!

Christopher Jarnvall

Gillar du det vi gör? Stötta oss på Swish: 123 677 30 30 eller på Patreon.

Become a Patron!