Regeringskaoset är ganska typiskt svenskt

Regeringskaoset är ganska typiskt svenskt

Får vi besked om en ny regering idag? Eller nästa vecka? Eller blir det extraval den 7 april, som man planerar för? Det finns ändå en viss logik i det regeringskaos som nu har hållit på i exakt fyra månader och på måndag går in på sin femte…

En gång i tiden kom vi alltid överens i Sverige. Man skojade pm oss att vi slet byxbakar vid möten och förhandlingar – att vi aldrig kunde fatta snabba beslut. Men vi hade ordning och reda och – faktiskt – i stort sett samma värdegrund. Vi kunde oftast enas och vårt land fungerade.

Sedan kom alla andra värdegrunder till Sverige, och det blir faktiskt ganska jobbigt, eftersom det hela tiden gäller att tillfredsställa så många som möjligt. Man försöker bli kompis med alla. Inte låta alla omfatta samma värdegrund – den svenska – utan istället försöker man omfatta alla värdegrunder. För man vill ju inte kränka någon…

Ja, kanske inte riktigt alla värdegrunder. Men de jobbigaste värdegrunderna – sådana som att hålla frun fånge i hemmet eller kasta ut en protesterande dotter eller syster från balkongen – dem talade man tyst om. För man ville ju inte peka ut någon och vara ’rasist’.

Sedan blev det ännu mera kaotiskt, eftersom det kom ännu mer människor med aparta värdegrunder. Och alla dessa människor var ju ändå potentiell valboskap, så det gällde att fånga upp dem. För samtidigt såg man hur den gamla valboskapen ilsknade till och lade sina röster på ett annat parti, ett som absolut inte passade in i det gamla svenska slentrianmässiga samförståndet.

Ännu jobbigare blev det, när man upptäckte att det där nya partiet som växte med rekordfart inte bara samlade upp gamla ilskna medelålders män på landsbygden, utan faktiskt blev ett parti med en mängd schatteringar och väldigt många människor som flytt till Sverige för inte så länge sedan för att komma undan den obehagliga ’värdegrund’ som nu börjar gripa omkring sig i stora delar av vårt land.

Detta blev för jobbigt. Svenska politiker tappade helt enkelt greppet i spåren av den eufori många av dem hade känt kring globaliseringen. För globalisering kanske låter bra bär det gäller handel med varor och tjänster. Men den innebär inte nödvändigtvis att den svenska värdegrunden, sådan vi kände den en gång, vinner.

Nej, globalisering innebär en mer darwinistisk tillvaro där den starke vinner över den svage. Och den västerländska liberalismen och toleransen är i detta fall den svagare parten.

Därför – litet förenklat – är det kaos nu i Sveriges riksdag och läget är låst. Tillvaron har blivit för komplex och jobbig. Man blir helt enkelt handlingsförlamad, vet inte hur man skall ställa sig. Och därmed förlamar man ett helt land.

Detta kommer inte ett extraval 2019 att ändra på. Ett extraval förskjuter kanske tyngden år något håll, men det här stora jobbiga partiet som kommit in som en joker i leken och som alla behöver – fast de inte vill låtsas om det – kommer att finnas kvar. Sannolikt ännu starkare än tidigare.

Så det svenska kaoset i ett parlament som hela tiden har vant sig vid samförstånd och samsyn är egentligen det mest logiska. För att bryta detta dödläge eller kaos eller vad vi skall kalla det, behövs någon eller några som verkligen vågar ta ansvar för landet Sverige och bidra till att bilda regering.

Men just det är kanske för mycket begärt av politiker som har alla möjliga intressen att ta hänsyn till. Inklusive privata löften till sina barn…

Christopher Jarnvall

Gillar du det vi gör? Stötta oss på Swish: 123 677 30 30 eller på Patreon.

Become a Patron!