Låg utbildningsnivå på Löfvens ministrar

Låg utbildningsnivå på Löfvens ministrar

Utbildning är bra. Hög utbildning är ’fint’. Även om man kanske bör ifrågasätta om en docentur i genompolitiserad genusvetenskap är så mycket att hänga i julgranen i jämförelse med en svetsarkurs. Men utbildning klingar vackert. Det var därför Löfven pratade om alla ’läkare’ och ’ingenjörer’ från Syrien och inte om ’analfabeterna’ från Somalia.

Sveriges befolkning är mer välutbildad än OECD-snittet. På papperet i alla fall. Studielån och skattefinansierade universitet har öppnat högre utbildning för alla och envar. Det är bra. Ändå är utbildningsnivån bland dem som styr landet låg: Hälften av ministrarna i Löfvens regering saknar examen.

Ardalan Shekarabi är visserligen inte doktor i juridik, som hans kolleger har framhållit och han själv har låtit bli att dementera. Men han är ändå förhållandevis välutbildad rent allmänt och i regeringen höjer han sig skyhögt över de andra. Så litet orättvist är det att elakt kalla honom ’Refat El Shekarabi’, som någon gjorde…

Icke desto mindre: Ingen minister har gjort något akademiskt avtryck att tala om. Tre stycken – Magdalena Andersson (S), Per Bolund (MP) och Ardalan Shekarabi (S) – har enligt en genomgång i Expressen påbörjat doktorandstudier, men inte avslutat dem.

Föreningen Academic Rights Watch har konstaterat, att politikernas brist på kontakt med akademin leder till bristande förståelse för forskningens och utbildningens villkor. Det är förstås ett problem, att professorer inte blir politiker i Sverige. Den sysslan upplåts istället till politiska broilers.

Det som faktiskt oroar mest är, att ministern för högre utbildning och forskning – Matilda Ernkrans – enligt egen utsago från 2013 aldrig ens skrev färdigt en C-uppsats i något ämne. Hon tycks alltså inte ha någon speciell färdighet i att ansvara för sitt tilldelade område i regeringen.

I en film på utbildningsdepartementets hemsida berättar Ernkrans om sin uppgift, som hon tolkar den. Hon talar om att stärka den högre utbildningen och forskningens roll vad det gäller att säkra kompetensförsörjningen till ’välfärden och näringslivet’. ’Vi behöver helt enkelt fler lärare i våra klassrum, vi behöver sjuksköterskor till äldreomsorgen, vi behöver samhällsbyggare som kan bygga ihop Sverige’, berättar hon.

Gott och väl för målsättningen vad det gäller specifika yrkesutbildningar, kanske. Men universitetens roll är inte att agera utbildningsfabriker med uppgift att leverera kvoter till välfärdens olika produktionsområden. För all del inte heller ägna sig åt s k genusvetenskap eller annat diffust svammel. Universiteten har en högre, danande uppgift kring forskning och tankeverksamhet.

Nej, akademierna – inte bara Svenska Akademien – har fört en tynande tillvaro under flera decennier. Det är hög tid att lyfta dem, innan alla som i alla fall fick sin utbildning under ordentligt disputerade lärare har pensionerats och försvunnit ut i periferin till förmån för aktivister och fuskare. Frågan är om denna regering klarar av det. Sannolikt inte.

Christopher Jarnvall

Gillar du det vi gör? Stötta oss på Swish: 123 677 30 30 eller på Patreon.

Become a Patron!