Var finns ’allmänintresset’ i att bygga logistikcentrum på Sveriges finaste åkermark?!

Var finns  ’allmänintresset’ i att bygga logistikcentrum på Sveriges finaste åkermark?!

Peter Borring är ordförande i LRF Östergötland och – förstås – mycket engagerad i lantbruksfrågor. Han lyfter dem också gärna till riksnivå och Sveriges behov av en egen livsmedelsproduktion, som kan försörja oss framöver. Därför är det vansinne, menar han, att bebygga jordbruksmark. NB Nyhetsbyrån samtalade med Borring.

På Sveriges finaste åkerjord – runt en kvadratmil norr om Norrköping – breder redan infrastrukturen ut sig. Det handlar om ostlänken som skall fram, om E4:an med tillfarter. Om växande industribebyggelse. Nya logistiklador byggs på varje ledig yta och kommunen har stora planer för ett logistikcentrum i närheten av Norrköpings nya hamn.

’När det gäller ny infrastruktur är det ju politikerna som sätter ramarna’, säger Peter Borring. ’Men går man ner och tittar på själva planen är den ofta en tjänstemannaprodukt, där politikerna inte har gjort rätt avvägningar och adekvata värderingar. I fallet med jordbruksmark säger lagen – Miljöbalken – att jordbruksmark bara får tas i anspråk för byggande, om ingen annan mark finns. Jag menar att det ofta görs alltför lättvindiga exploateringar av åkermark, eftersom man missar den viktiga bisatsen i lagstiftningen.’

’Visst, vissa kommuner har bara jordbruksmark tillgänglig för byggande. Då är det inte så mycket att välja på. Men i nästan alla kommuner – också i Norrköping – finns annan mark att ta till. Tyvärr väger då jordbruksintressen lätt i jämförelse med t ex skogsmark som kan vara värdefull för friluftsintressen eller andra ändamål. Men jag menar att matproduktionen måste viktas mer!’

Tycker då Peter Borring och LRF att Miljöbalken hamnar i bakgrunden i planeringen?

’Ja, definitivt. Många tror nog att detta med infrastrukturplanering i en kommun är en rent politisk fråga, men så är det inte. Miljöbalken måste finnas med från början – inte lyftas fram i slutet! Det verkar ibland som om man inte känner till att den är viktig – eller, än värre, kanske rent av inte bryr sig om den. Jordbruksmark är plan och lätt att bygga på. Man slipper omfattande markberedning. Bekvämlighet och lägre anläggningskostnad verkar gå i första hand…’

Men det finns väl också ett allmänintresse som måste beaktas när det gäller byggandet kring kommunerna?

’Om vi nu tar exemplet med Malmölandet, kan man fråga sig vari allmänintresset ligger i att privata företag bygger logistiklador och uppställningshallar. Ett logistikcentrum, som vissa politiker vill se, är inget allmänintresse. Det handlar om mark som hyrs ut till privata företag. Det blir ju i så fall privata intressen som ställs mot andra privata intressen inom livsmedelsproduktionen. Men livsmedel kan bara produceras på en åker. En lagerlokal kan ligga på annan plats än Sveriges finaste jordbruksmark.’

Men räcker inte den jordbruksmark vi har i Sverige ändå? LRF blir ju mycket av ’nej-sägare’…

’Det kommer att bli brist på jordbruksmark. I somras hade vi torka som borde vara en väckarklocka. Vi behöver den kapacitet vår åkerareal kan ge, vi har egentligen inte råd att släppa något, eftersom vi i framtiden inte kan förlita oss på andra.’

’LRF skall inte göra kommunernas infrastrukturplanering och peka ut platser där man kan bygga. Vår roll är att företräda jordbrukarna och den svenska livsmedelsproduktionen. I dessa fall måste vi ofta vara just ’nej-sägare’, men blir kanske ibland – som på just Malmölandet utanför Norrköping – tvungna att peka på alternativ för att skydda mark som borde lyftas upp som riksintresse och hanteras på en högre nivå än den kommunala.’

Christopher Jarnvall