Dialog och samarbete är bättre än att utesluta meningsmotståndare

Dialog och samarbete är bättre än att utesluta meningsmotståndare

Med dialog och samarbete når vi längre än med exkludering av meningsmotståndare. Det menar vår krönikör Claude Guiron, som är nordisk forskningschef vid Philip Morris International.

En trend som blivit allt mer påtaglig de senaste åren är att försöka exkludera meningsmotståndare, som man inte gillar, från dialog och problemlösning. Trenden syns inom flera områden. Mest påtaglig är den inom politiken och den är särskilt tydlig inom fält som berör frågor om vår hälsa där man till och med argumenterar för uteslutning av hela industrier.

Idag finns en påtaglig risk med att olika parter blir anklagade för att vara associerad med ’fel’ industri, inte minst gäller det då nya idéer lanseras eller när man kommer med invändningar mot redan framlagda förslag. I stället för att diskutera sakfrågan diskuterar man frågan om vem som skulle kunna vinna på om alternativa förslag blev verklighet. Detta har lett till en påtaglig beröringsskräck från forskare, journalister och politiker med industrier som min egen (tobak), men också numer med olja, socker och mat.

Ett tecken i tiden är att den berömda brittiska medicinska tidskriften The Lancet nyligen föreslog att man skulle införa ett globalt ramverk i regi av FN med syfte att utesluta livsmedelsindustrin vid utarbetandet av förslag för att komma till rätta med negativa hälsoeffekter av livsmedel. Förslaget liknar till stora delar det ramverk som FN tidigare antagit om att undvika att ha kontakt med tobaksindustrin i frågor som berör framtagande av lösningar på rökningens skadeverkningar. Även om det, vid en första anblick, kan te sig klokt att exkludera industrier från folkhälsofrågor är det i längden kontraproduktivt om man vill lösa de verkliga problemen. När färre aktörer bidrar till lösningar på komplicerade problem blir lösningarna också färre och sämre.

Det finns naturligtvis anledning att möta idéer från stora, internationella företag med viss skepsis. Historien har visat att misstag har begåtts av flera företag och i olika branscher, inte minst inom tobaksindustrin. Dessa misstag hämmar den nuvarande kommunikationen mellan myndigheter, befolkning och industri. Man bör dock fundera över vad som i längden ger den största fördelen för samhället: total uteslutning eller dialog med de aktörer som vill förändra sig och sin affärsmodell.

Genom hållbarhetsmålen startade FN år 2016 en global insats, för att lösa klimatproblemen och livssituationen för miljontals människor Med tanke på de utmaningar världen står inför, har det aldrig varit viktigare än idag att utveckla hållbara produkter och tjänster. I en marknadsekonomi står privata företag för utvecklingen av majoriteten av nya produkter och tjänster, helst i nära samarbete med övriga samhället. Konsumenter, anställda, nyexaminerade och investerare ställer idag helt andra och tuffare krav på de privata företagen än för några år sedan. Krav på insyn, mindre klimatavtryck och produkter med lägre hälsorisker har blivit självklara.

För att möta de nya kraven befinner sig nu många industrier i ett paradigmskifte. Morgondagens framgångsrika företag kommer att vara de som klarar av att ställa om till att leverera tekniska innovationer kombinerat med miljö- och socialt ansvar. Omställningen är en förutsättning för att kunna bibehålla vinst och de företag som inte klarar att ställa om kommer att gå under. Det råder således ingen motsättning mellan ekonomisk och miljömässig hållbarhet, tvärtom är de förutsättningar för varandra. Det gäller i alla sektorer inklusive sektorer med produkter som har en direkt påverkan på människors hälsa. Vinst blir ett medel för att nå FNs hållbarhetsmål för 2030.

I en hållbar cirkulär ekonomi är det nödvändigt att företag och andra aktörer har en dialog med varandra. Genom att utesluta hela branscher från hållbarhetsarbetet förhindras det kommunikationsflöde som underlättar innovation. Istället för att utnyttja industrins innovationskraft hämmas den. Övriga aktörer går också miste om möjligheten att påverka företagen i positiv riktning i hållbarhetsarbetet och i framtagandet av bättre produkter. I slutändan drabbar det samhället och konsumenten med färre alternativ.

I en idealisk värld röker ingen. Men i verkligheten är det idag en miljard människor som röker. WHOs prognoser fram till 2025 visar att även om andelen rökare minskar ökar det faktiska antalet rökare på grund av befolkningstillväxten. Tobaksindustrin är mitt i ett skifte där flera av de stora aktörerna vill vara med och bidra till en rökfri värld. Företagen utvecklar nu produkter som inte är riskfria, men som har potential för lägre hälsorisker än att röka cigaretter. Förbättrade e-cigaretter och nya produkter som värmer tobak istället för att förbränna den kommer snart att finnas även på den svenska marknaden. Det bästa för hälsan är naturligtvis att sluta röka helt och hållet. Men för dem som inte vill sluta är nikotinprodukter med mindre risk ett mycket bättre alternativ än cigaretter.

Utvecklingen inom tobaksindustrin ses av vissa som ett stort hot och av andra som en möjlighet. Debatten liknar mycket den i övriga samhället. Med ett pragmatiskt tillvägagångssätt ökar möjligheten att snabbare nå hållbarhetsmålen. Det innebär inte att man sätter sin kritiska blick på hyllan, utan att man tittar på den forskning och utveckling som industrin lägger på bordet och ger återkoppling på hur man kan påskynda, förbättra och förändra. När industrin och övriga samhället spelar i samma lag kommer innovationen att gå snabbare. Detta kräver dialog, inte exkludering.

Claude Guiron, Nordisk forskningschef vid PMI

Gillar du det vi gör? Stötta oss på Swish: 123 677 30 30 eller på Patreon.

Become a Patron!