Vad lärde vi oss av terrorattacken för två år sedan?

Vad lärde vi oss av terrorattacken för två år sedan?

De flesta av oss minns nog precis vad vi gjorde eftermiddagen den 7 april 2017. Vi minns med fasa IS-terroristen Akilovs framfart med den stulna lastbilen på Drottninggatan. Alla döda och skadade. All sorg i spåren av terrorn. Och efterdyningarna som fastnade i media.

Lilla elvaåriga Ebba Åkerlund, som blev ett av dödsoffren, har fått sin grav skändad vid upprepade tillfällen och hennes förtvivlade far och mor verkar inte få någon hjälp att haffa gravskändaren.

Underhållaren Özz Nûjen (eller var det ’svågern’?) visade sig ha anlitat Akilov som svartjobbare på Gotland. Det blev ett Herrans liv om det. Kanske mest för att Nûjen alltid har varit så självgod med sina pekpinnar åt andra. Nu hade han själv brallorna nere.

Människor utomlands, som förlorade anhöriga i terrordådet, tycker att Sverige har glömt och förträngt för fort. Gjort för litet för att minnas. Man körde någon artistmanifestation på Sergels torg – mer för att tala om att alla muslimer inte skulle misstänkliggöras – och man gjorde en massa handhjärtan. Case closed.

Så var det bra med den saken. Vi ombads att återgå till vardagen, leva som vanligt och inte låta terrorn skrämma oss. Säkert vettigt i grund och botten, att återgå till det normala, men sorgen måste också bearbetas. Och de som sörjer får inte glömmas bort. Tyvärr är vi rätt valhänta i sammanhang som dessa.

Därför kastade Stockholms styrande snabbt in en extra minnesstund idag, efter påtryckningar från media och opinion. Ingen av huvudstadens politiker hade annars ägnat en tanke åt saken. Life goes on…

Och nu kommer hundratals IS-terrorister ’hem’ till Sverige. Först ut är alla de hjärntvättade barnen. Terroristen Skråmos svärfar är just nu nere och gullar med sina sju barnbarn. Föräldralösa och för all del sannolikt helt oskyldiga. Men vari ligger poängen att plocka ’hem’ dem? Många är inte ens födda i Sverige. Vill man ha dem i barnaskaran på dagis?

Och eftersom man inte bara kan plocka ’hem’ barnen, så får föräldrarna följa med. Garanterat. Om de lever. Och allt bombastiskt prat om att de skall lagföras och dömas kommer att rinna ut i sanden. För Sverige har inte under alla år lyckats få ändan ur vagnen och hitta en möjlighet att skydda landets invånare från hundratals tickande bomber.

Så vad lärde vi oss av den islamistiska terrorn på Drottninggatan för två år sedan? Inte mycket, som det verkar. Vi har ju inte ens, trots förtvivlade föräldrar, lyckats stoppa förödelsen kring Ebba Åkerlunds gravplats. Men handhjärtan kan vi forma…

Christopher Jarnvall

Gillar du det vi gör? Stötta oss på Swish: 123 677 30 30 eller på Patreon.

Become a Patron!