Konkursmässiga kommuner – men hög trivselfaktor

Konkursmässiga kommuner – men hög trivselfaktor

Det finns alltid en baksida. Bilden är i regel mer komplex än den skönmålning som görs. I dagarna släpptes en undersökning som visar att migranter trivs i Sverige. Jo, det är ju kul att folk trivs. Det finns åtminstone goda materiella skäl för många att trivas i Sverige.

Dock var det väl en smolk i glädjebägaren att det visade sig att trivseln minskar ju högre utbildad man är. De lägst utbildade migranterna trivs alltså bäst i Sverige. Skall vi gissa vad det kan bero på? Och skall vi gissa vad det beror på att högutbildade migranter trivs sådär?

Vad trivselundersökningen inte visade var hur kostnadsbilden ser ut. Och sysselsättningsnivån. En kommun som Filipstad med mycket hög andel migranter går på knäna. Filipstad är konkursmässigt. En av glesbygdskommunerna som har fått ta konsekvenserna av ’öppna hjärtan’ och öppna gränser.

Filipstad tog emot många migranter efter vågen 2015. Och staten tog inte fulla ansvaret. Stöd i två år – sedan skulle etableringen vara klar! Nu rinner det tvååriga etableringsstödet ut och de lågutbildade människorna – de som blev kvar i Filipstad, när de andra flyttade – har fortfarande inga jobb.

Varför gör man en sådan trivselundersökning? Varför är det viktigt att veta om migranter trivs i Sverige? Sverige är väl inget turisthotell som måstet få en rating?! Och är det någon som kollar hur svenska skattebetalare trivs? Om vi tycker att vi får valuta för pengarna?

Och gör man en undersökning, varför är den då så endimensionell?

Men folk – i alla fall invandrarna – verkar trivas i Filipstad. Trots att kommunen går på knäna. Trivsel är en sak. Balansräkning en annan.

Christopher Jarnvall

Gillar du det vi gör? Stötta oss på Swish: 123 677 30 30 eller på Patreon.

Become a Patron!