Lika bedrövligt som tidigare…

Lika bedrövligt som tidigare…

Igår presenterade Polisen sin nya indelning av problemområden. Men på byråkratiska heter de inte problemområden. De kallas ’utsatta’ eller ’särskilt utsatta’ eller i några fall ’riskområden’. Någon speciell förbättring mot hur det såg ur för två år sedan syns knappast, trots att skattemedia gärna vill låtsas det.  

Det ser helt enkelt lika bedrövligt ut som tidigare.

Polisens kategorisering ser ut så här:

Ett utsatt område karaktäriseras av låg socioekonomisk status där de kriminella har en inverkan på lokalsamhället. Inverkan är snarare knuten till den sociala kontexten i området än de kriminellas utstuderade vilja att ta makten och kontrollera lokalsamhället. Det handlar om direkta påtryckningar, genom hot och utpressning, eller indirekta, som offentliga våldshandlingar som riskerar att skada, narkotikahandel som bedrivs öppet, ett utåtagerande missnöje mot samhället…

Ett särskilt utsatt område kännetecknas av allmän obenägenhet att delta i rättsprocessen. Det kan även förekomma systematiska hot och våldshandlingar mot vittnen, målsägare och anmälare i området. Situationen innebär, att det näst intill är omöjligt för polisen att fullfölja sitt uppdrag vilket kräver regelmässig anpassning av arbetssätt eller utrustning. Det har skett en normalisering, så få reflekterar över det avvikande läget i området.

Ett riskområde uppfyller samtliga kriterier för ett utsatt område men når inte riktigt når upp till de kriterier som kännetecknar ett särskilt utsatt område. Läget är dock så alarmerande, att det finns en överhängande risk att området riskerar att bli särskilt utsatt om inte rätt åtgärder sätts in.

Varsågoda! Där har ni en stor del av förorterna i våra storstäder: Stockholm, Göteborg, Malmö, Linköping, Örebro… Men också andra som Växjö och Halmstad. Det är områden som fjärmar sig från Sverige. För två år sedan räknade polisen 61, nu är de 60. Ett par har plockats bort, något har flyttats upp en kategori. Men ingen större skillnad.

Detta ör inget nytt fenomen. De har funnits under hela 2000-talet, grunden lades redan på 1980- och 90-talen och alla såg vad som hände. Men ingen vågade göra något. Ingen vågade höja rösten. För gjorde man det var man främlingsfientlig, rasist och allt vad vänstern och dess intoxinerade liberala politiska handgångne kunde hitta på.

Och nu står vi här. Med delar av Sverige som verkar vara bortom all räddning. Delar av Sverige som är erövrade av andra grupper. Delar av Sverige som i teknisk mening kanske fortfarande är Sverige, men som på alla andra sätt faktiskt är enklaver, bortryckta från vårt samhälle.

Var det så vi ville ha det? Inget har rent praktiskt skett för att förbättra läget på två år. Det är lika illa som tidigare och vi kommer att se hur misären breder ut sig allt mer. Och många, många människor som hade förväntat sig mer av Sverige sitter som gisslan och kommer aldrig in i vårt samhälle. Det är sorgligt. Vi hade kunnat bättre.

Christopher Jarnvall

Gillar du det vi gör? Stötta oss på Swish: 123 677 30 30 eller på Patreon.

Become a Patron!