Recension – Samma skrot och korn

Hem Fokus Recension – Samma skrot och korn
Recension – Samma skrot och korn

Gyllene Tiders ljudslingor med Per Gessles lätt igenkända röst har sedan fyra decennier varit en naturlig del av den svenska musikhistorien. Nu är det tydligen dags för ett sista skivsläpp och en sista sommarturné. Med tanke på hur Samma skrot och korn låter avslutar Gyllene Tider på topp. Skivan är ett tydligt bevis på att en grupp kan behålla sin själ, och ändå utvecklas och åldras med stil och värdighet.

Det skall villigt erkännas att recensenten var mer Noice än Gyllene Tider på det sena 70-talet och det mycket tidiga 80-talet. Sedan blev det mer Depeche Mode och mycket senare mer Kent. Mycket mer än Gyllene Tider. Men nu, när Halmstads musikaliska storhet skall avsluta är det med varma känslor jag lyssnar på den glada musiken. Samma skrot och korn och riktigt bra.

Redan vid det inledande titelspåret hör man att man har en angenäm musikupplevelse framför sig. Samma skrot och korn är traditionella Gyllene Tider, men modernare och – faktiskt – lite tyngre. Många låtar ger känslan av en grupp som har haft mycket kul tillsammans. Glädje och charm i en kavalkad där ingen kan missa avsändaren.

En annan favorit är Låt denna trumslagarpojke sjunga, där bandets charmör i trummisen Micke Syd Andersson släpper loss som sångare, för andra gången i Gyllene Tiders historia.

I en kommentar till NB Nyhetsbyrån säger Micke Syd Andersson att det känns väldigt bra att avsluta med ett album som möts av nästan genomgående positiv kritik. Micke Syd är mycket stolt över att gruppen fick till en riktigt bra brandplats. ”Jag tror att det faktum att vi alla visste att det var sista gången fick oss ännu mer på tå och ännu mer kreativa” säger en Micke Syd Andersson till NB Nyhetsbyrån.

Betyget för Samma skrot och korn blir mycket bra. Ett A, en femma eller ett MVG. Betygssystemet har ju hunnit förändras rejält under decennier Gyllene Tider har existerat. Tack!

Och får man önska sig något mer är det att svensk musiks motsatser i Kent och Gyllene Tider efter sina respektive avslutade karriärer kunde ge sig på ett sista livstecken där de tolkar varandra. Tänk er Gyllene Tider göra Kents ”Kärleken väntar” eller Kent göra ”Det hjärta som brinner”…? Magiskt skulle det vara.

Fredrik Antonsson

Gillar du det vi gör? Stötta oss på Swish: 123 677 30 30 eller på Patreon.

Become a Patron!