’Gräddfil’ i bostadskön för ’behövande’

’Gräddfil’ i bostadskön för ’behövande’

Skall bostäder tilldelas människor i tur och ordning, eller skall vissa ha ’gräddfil’ eftersom deras behov anses vara större än andras? En komplicerad fråga, kan det tyckas. Men den är väldigt viktig och symbolisk i ett land där många människor redan upplever att de får stå tillbaka för andra.

Idag har nästan alla kommuner en bostadskö. Även småkommuner i glesbygden. Det senare är ett nytt fenomen som oftast har uppstått efter 2015 framför allt till följd av en exempellöst omfattande invandring, där många människor har tagits emot av kommuner ute i landsorten.

Svårast i landet vad gäller att få tag på bostad är Stockholm. Där köar drygt 650.000 människor och omsättningen är så låg – mellan 10 och 15.000 per år – att det rent matematiskt tar flera decennier att få en bostad, om man står i kö i det kommunala systemet.

Idag får den, som har stått längst tid i bostadsförmedlingens kö, ett hyreskontrakt. Inte den som anses ha störst behov. I alla fall skall det formellt vara så. Man betalar en avgift i Stockholm, därför måste de kommunala bostäderna delas ut i strikt turordning .

Nu har dock Bostad Stockholm fått i uppdrag av den styrande majoriteten – det är Moderaterna och Miljöpartiet – att ’reformera’ systemet. Som det heter. Syftet är att hitta ’överkomliga bostäder till de mest behövande’.

’De mest behövande’…? Det är nog förvisso en stor och heterogen grupp. Det är egentligen svårt att kategorisera den, utom möjligen att det kanske inte är den grupp som i högst grad bär upp samhället ekonomiskt. Exakt vilka som avses ligger man nog helst lågt med. Gissar vi.

Men eftersom allt detta ’reformerande’ har kommit i spåren av massinvandringen, riktas naturligtvis alla misstankar – rätt eller fel – åt ett visst håll.

Vi vet alltså, att bostadsläget i Stockholm är nära nog hopplöst. Människor som skiljer sig, behöver varsin mindre lägenhet. Barn som vill flytta hemifrån behöver en bostad. Folk som for jobb i Stockholm och flyttar dit måste ha någonstans att bo. Barnfamiljer som bor trångt behöver ett rum till…

Men nu skall det tydligen bli ännu mer hopplöst för dem som har köat i decennier, för det har förstås inte blivit bättre på senare år med nya människor som har kommit till huvudstaden.

Att agera som man nu officiellt avser att göra i Stockholm (och som mellan skål och vägg redan görs i många kommuner) är det absolut sämsta sättet, om man på allvar vill skapa ett helt och sammanhållet Sverige.

Dessutom är det huvudlöst dumt, om man vill skapa acceptans för invandring. I synnerhet som vi kan ana att hundratusentals nya människor är på väg till Sverige, eftersom regeringen har en majoritet bakom sig för att anhöriginvandringen skall öka.

Politiker skall lösa problem. Det man nu har att lösa är tillkortakommanden som har uppstått på grund av att politiker inte har löst problem tidigare. Eller till och med har skapat dem. Och de som får sitta emellan är – som alltid – vanliga hyggliga människor som betalar skatt och snällt köar utan att knota. Det vill säga de som aldrig anses vara ’behövande’.

Detta är uppåt väggarna! Helgalet! Det kommer att stjälpa vårt samhälle och till och med få den trögsnälle svensken att komma i upprorsstämning. Och till slut flytta. Då blir det gott om lägenheter till ’behövande’. Men ont om skatteintäkter.

Christopher Jarnvall

Gillar du det vi gör? Stötta oss på Swish: 123 677 30 30 eller på Patreon.

Become a Patron!