Blott Sverige svensk midsommar har…

Blott Sverige svensk midsommar har…

Under någon vecka har det talats om så kallade Jimmie-moments och pågått en debatt om de kulturella (för detta handlar inte bara om demografi) förändringar Sverige genomgår. Om proppen som gick ur och debatten som flödar. Så till den grad att vänstern håller på att förlora den. Till och med skattemedia agerar numera plattform åt kritiska röster.

Jaha, tänker ni, kan man inte ens få fira midsommar utan politiska statements från NB Nyhetsbyråns ledarsida. Jodå, det kan man. Men läs gärna detta först. Det är inget statement. Mest en positiv reflexion.

Vi svenskar är rätt aningslösa och ofta litet fega av oss. Eller vi har kanske blivit fega eftersom vi har fått lära oss vad man får och inte får tycka och säga. Värdegrund, kallas det ibland. Därför står vi numera rätt handfallna och mumlande inför det faktum att Sverige på bara några åt håller på att förvandlas. Och Sverige förvandlas därför att vi har varit så handfallna och inte har vågat säga ifrån.

Därför är det ganska skönt att överlåta de jobbiga åsikterna åt människor som så att säga är immuna mot rasistkortet. Det kan vara Nyamko Sabuni eller Hanif Bali. Eller också föreläsaren och tidigare polisen Mustafa Panshiri eller journalisten Trifa Abdulla. De båda senare deltog i Studio ett häromdagen.

Det handlade om svensk kultur och mångkultur och Panshiri, en av de klokaste ’integrationsarbetare’ vi har i Sverige, konstaterade, att de som har erfarenhet av mångkulturen gärna slipper den, medan de som inte lever i den vurmar för den. Som en kärlek på distans man inte vill träffa, menade han.

Trifa Abdulla har egen erfarenhet av att lämna mångkulturen för det som är svenskt. Hon konstaterade, att det finns många integrerade invandrare som inte vill ha dagens migrationssituation. Hon pekade på att man måste diskutera sakfrågorna utan att ständigt ta till rasiststämpeln.

Sedan kom författaren Theodor Kallifatides in. Exakt varför blev väl inte klarlagt. Kanske för att han har varit så länge i Sverige – han kom från Grekland i mitten av 1960-talet – att han börjar resonera som en PK-svensk. En sådan svensk som tycker att ’mångkultur’ känns charmig. Bara man slipper den på sin egen gata…

Det var ganska tydligt att Kallifatides – illa underbyggd och bristfälligt uppdaterad i sitt tyckande – levde i en helt annan värld. Eller som Abdulla uttryckte det: ’Det känns som om Theodor Kallifatides lever väldigt långt ifrån verkligheten.’

Kallifatides lär dessutom – enligt ett inlägg på Facebook – ha kallar Abdulla och Panshiri för ’skriande åsnor’, vilket möjligen säger mer om Kallifatides än om de två förra.

Det var hur som helst uppfriskande att höra Panshiri och Abdulla. De är långt ifrån ensamma om sina tankar och synpunkter bland människor som har kommit hit. Kort sagt. Det här med svenska normer och ett svenskt sätt att leva är ofta rätt skönt, om man har vant sig vid mångkulturens stressande brus och inte sällan kaos.

Och när vi nu på något sätt firar midsommar, den svenskaste av traditioner, kan vi lugnt göra det i förvissningen om att många, många människor som under åren har bosatt sig i vårt land har gjort det för att Sverige är Sverige. Tryggt och – nåja – lugnt. Och blott Sverige svensk midsommar har.

NB Nyhetsbyråns redaktion önskar er en fin midsommarhelg!

Christopher Jarnvall

 

Gillar du det vi gör? Stötta oss på Swish: 123 677 30 30 eller på Patreon.

Become a Patron!