Den ödesdigra freden i Versailles – 100 år sedan

Den ödesdigra freden i Versailles – 100 år sedan

’De fyra stora’ kallades regeringscheferna Lloyd George, Orlando, Clemenceau och Wilson efter Första världskriget och under fredsförhandlingarna i Versailles. De fyra drev fram den ödesdigra freden – idag för 100 år sedan.

Den 28 juni är även årsdagen – idag 105 år – av skotten i Sarajevo, som utlöste det våldsamma kriget mellan stormakterna på nästan alla jordens kontinenter.

Freden i Versailles ledde sedan fram till den tyska revanschismen, Hitler och ännu ett förödande världskrig. Och felet man gjorde var framför allt att peka ut Tyskland som ensamt ansvarig och tvinga på landet ett fredsavtal som sånär hade knäckt ryggraden på tyskarna. Skadestånden – beräknade man – skulle vara fullt betalda någon gång i slutet av 1950-talet!

Nu blev det aldrig så, historien tog en annan vändning. Fransmännens hämndgirighet och iver att slå ut ärkefienden Tyskland ogillades av framför allt den amerikanske presidenten Wilson. Och de franska kraven tillmötesgicks heller inte fullt ut.

Italienarna, vars insats i kriget var rätt skral och vars ’seger’ egentligen bestod i att promenera in i områden som den upplösta österrikisk-ungerska armén hade lämnat hösten 1918, hade icke desto mindre storslagna planer öster om Adriatiska havet. Planer som man delvis fick sätta i verket genom enskilda initiativ. De andra segermakterna godkände dem aldrig.

Den italienske regeringschefen Orlando lämnade fredsförhandlingarna redan i mars 1919 och hade dessutom – sades det – gråtit sig till ett antal territorier, som han, men ingen av de övriga, tyckte borde tillfalla Italien.

Frankrikes konseljpresident Clemenceau, som hade prostatabesvär, konstaterade om Orlando vid något tillfälle: ’Jag önskar att jag kunde pissa lika bra som den karl’n gråter…’

Den 28 maj skrevs avtalet under av de tyska ombuden, som inte hade beretts någon möjlighet att utforma texten. Det var ett rent diktat, som framför allt fransmännen låg bakom: Tyskland förlorade stora landområden både i öster och väster, krigsmakten krymptes ihop till 100.000 man, det nya flygvapnet förbjöds och hela det tyska Rhenlandet demilitariserades – och ockuperades sedermera av fransmännen för att sätta press på skadeståndsprocessen.

Redan på 1920-talet talade man i Storbritannien och USA om avtalet som ett misslyckande och många insåg redan då, att det skulle bädda för nästa storkrig. Men omfånget av den kommande katastrofen anade man knappast sommardagen i Versailles för 100 år sedan.

Christopher Jarnvall

Gillar du det vi gör? Stötta oss på Swish: 123 677 30 30 eller på Patreon.

Become a Patron!