Nu öppnas gränsen igen – och bördan växer

Nu öppnas gränsen igen – och bördan växer

Igår, lördagen den 20:e juli, öppnades den svenska gränsen igen. Kravlösheten består och det egna ansvaret hos migranterna uteblir även denna gång. Ökningen enbart av anhöriginvandrare beräknas – officiellt – till minst 8.000 kommande år. Det flesta tror att det är en ren glädjekalkyl.

Men redan siffran 8.000 är stor – trots att den siffermässigt låter rätt modest i ett land med drygt tio miljoner invånare. För Sverige är också ett land i kris. Integrationen är ytterst begränsad – trots att det pratas mycket om den. Och snart sagt varenda kommun i landet går back på grund av de senare årens migration.

Nej, hela skulden för kommunernas underskott går inte att lägga på en åldrande inhemsk befolkning!!!

Inga krav ställs på den som redan har kommit till Sverige och skall hämta hit anhöriga. Istället lägger staten hela problemet i kommunernas och skattebetalarnas knän. Ordna bostäder! Ordna skolor och lärare! Ordna tolkhjälp! Ordna tandvård och sjukvård! Det får kosta! Vi har råd – Sverige är ett sådant rikt land…

I Sverige  har det blivit en absurd norm att staten, landstingen, kommunerna – och i botten förstås vi skattebetalare – skall ansvara för allt. Det finns ingen motsvarighet i omvärlden och den svensk som flyttar utomlands får förstås ordna sin egen tillvaro.

Resultatet ser vi på allt fler ställen i det svenska samhället. Segregation och kriminalitet, bidragsberoende och högljudda krav. I bästa fall låtsasjobb. Allt ett resultat av våra lågt ställda – eller obefintliga – krav på dem som under senare år har kommit till vårt land..

Att nu göra mer av samma sak och förvänta sig ett annat utfall, måste betraktas som ren dumhet. Eller så försöker man lura sig själv och andra. Framför allt andra.

Det är dags att återgå till en grund, där människor som flyttar till Sverige faktiskt själva har ett ansvar. Så var det tidigare. Assimilation måste bli ett övergripande mål. För den anpassningen står individen. Staten och samhället skall sätta tydliga ramar och mål som kan uppnås. Men anpassningen till det svenska samhället sköter var och en själv!

Det är rimligt att anta, att den som flyttar till Sverige och vill vara med om att bygga på vårt land också vill ta hit sin familj. Det är också rimligt att vi då förväntar oss att man själv tar ansvar för resan, boendet, försäkringarna och uppehället. Att man själv bekostar tolkhjälp vid behov och att man tävlar på arbetsmarknaden på samma villkor som konkurrenterna.

Så är det inte i Sverige idag. Därför kommer den nya ’anhöriginvandringen’ att bli en sten på bördan. Den bidrar ytterligare till att sänka det svenska socialförsäkringssystemet och det svenska samhället. Räkningen blir dyr och lämnas till kommande generationer. Och vi skattebetalare får en allt större börda på våra axlar.

#vadfanfårjagförpengarna?!

Christopher Jarnvall

Gillar du det vi gör? Stötta oss på Swish: 123 677 30 30 eller på Patreon.

Become a Patron!