När ryssen härjade längs Sveriges kust

När ryssen härjade längs Sveriges kust

I juli och augusti 1719 härjade ryska flottan längs den svenska kusten – från Uppland i norr till Östergötland i söder. Detta har gått till historien som ’rysshärjningarna’ och här föddes den svenska ’rysskräcken’. Städer, byar, slott och gårdar – allt brändes längs kusten och vid fientliga avstickare inåt land.

Den ryska terrorn riktade sig mot civilbefolkningen. Man undvek konfrontation med svensk trupp. Avsikten var att tvinga den svenska regeringen till eftergifter i fredsförhandlingarna, som då pågick på Åland. Sveriges representant Georg Heinrich von Görtz förhalade dock dessa i förhoppning om militärt stöd från britterna.

Den ryska flottan bestod av närmare 30 linjeskepp, omkring 140 galärer, en mängd transportfartyg och skärbåtar med bortåt 40.000 man ombord. Den 11 juli nåddes Söderarms skärgård och Kapellskär där flottan delade upp sig i två avdelningar, en nordlig och en sydlig.

Den norra flottiljen brände ner Öregrund och Östhammar, men även bland annat Forsmarks bruk och Lövstabruk. Målet med operationen var även att bränna Gävle, något man dock misslyckades med, då staden var befäst och 1.000 man ur Jämtlands dragonregemente bjöd hårt motstånd.

Men Norrtälje kom man åt att bränna. Dock var det stopp vid Vaxholms fästning, så den vägen kom man inte åt Stockholm.

Den södra flottiljen seglade långsamt söderöver genom Stockholms skärgård. Yxlan, Blidö, Ljusterö, Norröra, Söderöra och Rödlöga förhärjades. Vid Svartlöga hölls ryssen dock på avstånd av eld från träffsäkra lokala säljägare. Sedan brändes Husarö, Östra Lagnö, Ingmarsö, Svartsö, Möja, Harö, Eknö och Sandhamn, Djurö, Runmarö…

Den 15 juli nådde den södra flottan det första militära motståndet vid Dalarö skans. Istället för att anfalla fästningen gjordes en (första) framstöt mot Stockholm via Baggenstäket. Den 16 juli anföll en mindre styrka av kosacker och infanteri de svenska ställningarna. Sundet var dock spärrat av tre svenska galärer samt en kanonpråm. Anfallet slogs tillbaka.

Sedan brändes Gålö, Ornö, Muskö och Utö. Den 21 juli nådde ryssarna fram till Södertälje, där en svensk kavalleristyrka hindrade 4.000 ryssar från att ta sig in i Mälaren. Men Södertälje brändes. Den 23 juli brändes Trosa och dagen därpå även Nyköping trots hårt motstånd från svenska styrkor under den polskfödde generalen Krzysztof Urbanowicz.

Några dagar senare seglade flottan in i Bråviken, brände bland mycket annat slotten Mauritzberg, Skenäs och Bråborg och seglade så den 30 juli upp för Motala ström och brände den viktiga industristaden Norrköping, liksom det befästa Johannisborg, som aldrig gav något skydd åt staden.

I början av augusti samlade sig så flottstyrkorna i Stockholms skärgård för att med förenade krafter försöka inta den svenska huvudstaden.

Den 13 augusti landsteg drygt 6.000 ryssar åter vid Baggenstäket, där svenska trupper under den föregående månaden hade hunnit förskansa sig. De fåtaliga svenska styrkorna – några hundra man – slogs tappert men hade knappast kunnat hålla stånd utan hjälp från en avdelning ur Södermanlands regemente, som kom till undsättning.

Det andra och avgörande slaget vid Baggenstäket blev dock en viktig svensk seger. Styrkeförhållandena var ungefär en mot tio och ryssarna gav upp försöken att inta Stockholm. Huvudstaden räddades från eld och plundring.

Den ryska flottan återkom både 1720 och 1721 och härjade längs Norrlandskusten. Men 1720 var den svenska flottan bättre förberedd än året före och trots flera förlorade skepp tillfogade svenskarna den ryska fiendestyrkan stora förluster under ett våldsamt sjöslag utanför Åland. Den sommaren klarade sig därför den svenska östkusten litet bättre.

Den 26 maj 1721 återupptogs fredsförhandlingarna, denna gång i Nystad. Britterna skickade en eskader till vattnen mellan Kapellskär och Åland för att stödja svenskarna. Det gjorde att den ryska galärflottan inte kom fram söderut, så istället inriktade sig fienden på Norrlandskusten. Man angrep och brände Söderhamn, Hudiksvall, Sundsvall, Härnösand, Piteå och – liksom året före – Umeå.

Härjningarna framtvingade till slut freden i Nystad den 30 augusti 1721 mellan Sverige och Ryssland. Sverige fick avstå Livland, Ingermanland och delar av sydöstra Finland till ryssarna och den svenska stormakten var därmed ett minne blott.

Christopher Jarnvall

Gillar du det vi gör? Stötta oss på Swish: 123 677 30 30 eller på Patreon.

Become a Patron!