’Prideflaggan skall inte upphöjas till myndighetspolicy’

’Prideflaggan skall inte upphöjas till myndighetspolicy’

Isabelle Eriksson är debattör och aktiv i Medborgerlig Samling. Eriksson kommer framöver att då och då medverka som skribent i NB Nyhetsbyrån.

Organisationsflaggor – vare sig de har ett gott eller ont syfte – skall inte upphöjas till något som kramas om av våra myndigheter. Kommuner skall vara opartiska och inte ta politisk och/eller ideologisk ställning.

Den senaste tiden har det politiska styret i Sölvesborg flaggat för en ny policy gällande flaggor och Prideflaggans vara eller icke vara under Stockholm Pride. Beskedet om den nya policyn har vållat kraftig debatt och åsiktsmaskineriets vågor, både för och emot, har gått höga.

Louise Erixon (SD) är ordförande i kommunstyrelsen i Sölvesborg. Tillsammans med Samstyret beslutade hon att ta ned Prideflaggan. Hon förklarade senare i en artikel i Expressen i september sitt beslut med att ”Vi har tagit ställning för att kommunhuset bör fredas från politiska ställningstaganden i samband med flaggning”.

Samtidigt påpekar hon att Stockholm Pride som arrangemang blivit en allt mer politiserad rörelse som utestänger personer från eventet med hänvisning till deras – enligt Prideorganisationen – felaktiga partipolitiska hemvist.

Beslutet har väckt kritik på bred front. En av dess mest namnkunniga kritiker är Jonas Gardell, som i en debattartikel i Expressen nyligen påpekade att regnbågsflaggan står för kärlek, tolerans och inkluderande och inte har något med politik alls att göra.

Men vad Gardell då inte förstår är att när han hävdar att det inte är politik att hissa Prideflaggan, så blir det per definition just det, en politisk handling och ett politiskt statement. Gardell har uppenbarligen inte satt sig in i frågan på allvar.

Stockholm Pride exkluderade nämligen det relativt nybildade borgerliga partiet Medborgerlig Samling (MED) från att delta i arrangemanget år 2018. Således ingen inkludering, utan istället motsatsen, alltså exkludering, samtidigt som Gardell hävdar att flaggan symboliserar inkludering mer än något annat.

Så långt Gardells personliga åsikt. Men det finns andra och politiskt principiellt viktigare aspekter på frågan om Prideflaggans vara eller ej i offentliga sammanhang.

Under Prideveckan vajar arrangemangets flaggor både från Stockholm stads flaggstänger och från region Stockholms SL-bussar. Därmed formulerar staden och regionen, som de två offentligrättsliga myndigheter de är, ett uttalat stöd för arrangemanget som sådant.

Så länge Prideorganisationen i Stockholms stad exkluderar partier, stödjer staden och regionen exkluderandet av de medborgare som har varit med och delfinansierat arrangemanget via skattsedeln.

Kommunens flaggstänger och regionens bussar är inte privata objekt, utan något som bekostas med gemensamma skattemedel. Vidare ska några offentliganställda köpa eller beställa flaggorna, hissa dem för att sedan ta ned dem igen, vilket inte åligger anställda på en offentlig institution att göra, å jobbets vägnar.

I sak handlar det naturligtvis inte om några större summor vi talar om här, utan det är den juridiska likabehandlingsprincipen bakom den jämförelsevis lilla kostnaden som är det principiellt viktiga.

Samma princip gäller naturligtvis arrangemanget Stockholm Pride som sådant. De offentliganställda på myndigheter kan gå i Pridetåget på sin fritid, men inte som en del av sina arbetsuppgifter på betald arbetstid, om nu sådant skulle förekomma.

Avslutningsvis strider flaggningen mot legalitet- och objektivitetsprincipen då myndigheter ska förhålla sig neutrala och opartiska oavsett partipolitiskt syfte, vilket är tydligt reglerat i svensk grundlag. De ska således inte ta ställning i en tydlig partipolitisk fråga, även om en majoritet av befolkningen ställer sig bakom de värderingar som Prideflaggan som sådan kommit att symbolisera.

Sverige har 290 kommuner. Varje kommun har ett eget lokalt flaggreglemente där det står vilka flaggregler som gäller i respektive kommun. I det konkreta fallet med Sölvesborgs flaggning fanns det inget stöd i regelverket för att hissa en organisationsflagga. Ett beslut som fattades på 1970-talet av en kommunfullmäktige där Socialdemokraterna och Vänsterpartiet hade majoritet.

I nutid sponsras Stockholm Pride av myndigheter som Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, vilket inte borde göras givet principen om åsiktsmässig sakpolitisk neutralitet. Svenska myndigheter skall inte syssla med sponsring till någon form av sakpolitiska intresseorganisationer. De ska fokusera på sin kärnverksamhet och inte ta politisk ställning, oavsett det eventuellt behjärtansvärde i den för dagen gällande sakpolitiska frågan.

Jag som individ och enskild medborgare stöttar mer än gärna HBTQ-rörelsen samt Pride som evenemang och anser den ha full rätt att manifestera sin kärlek på gator och torg. Men Pride är inte detsamma som Stockholm Pride, utan Pride för mig är den universella symbolen för att ha rätt att älska vem man vill, mänskliga rättigheter, allas lika värde, demokrati, mångfald, öppenhet och inkludering.

Prideflaggan står således för mycket av det som dagens moderna Sverige symboliserar. Det är värderingar jag själv växt upp med och ser som självklara. Hissa gärna Prideflaggan var du (och jag) vill, men vi måste göra det för våra egna privata egna pengar, inte med offentliga skattemedel.

Låt oss inte urholka Pride till det som den uttalat politiska organisation Stockholm Pride blivit idag, som alltså inte lever upp till de mesta basala kraven om inkludering på allvar, av allt och alla.

Isabelle Eriksson

Gillar du det vi gör? Stötta oss på Swish: 123 677 30 30 eller på Patreon.

Become a Patron!