Individualismen har raserat Sverige – Är klansamhället den nya svenska modellen?

Individualismen har raserat Sverige – Är klansamhället den nya svenska modellen?

Mångkultur är en fantastisk dålig grund för gemenskap i ett samhälle där medborgare ska upprätthålla att man hör samman, när vi i själva verket märker att vi inte gör det. Samtidigt har varje individ i vårt land ett kontrakt med staten. Somliga står närmare staten, och andra anser att dom står längre ifrån. Om man tar en familj som exempel, där familjen lever på socialbidrag, kan man anse att familjen ligger på minus i förhållande till vad man själva bidrar med till staten. Om en tonåring i en familj som försörjs på statsbidrag skaffar sig ett sommarjobb, anser vi i Sverige att tonåringen ska få behålla hela sin lön. Det är vi rätt ensamma om. I Tyskland till exempel anser man istället att familjen ligger på minus, och att pengarna som tonåringen drar in ska tillfalla staten så familjen ligger på mindre minus. Man hanterar alltså familjen som en familjeenhet, och ser inte till den enskilda individen.

Individualism som begrepp är en politisk idé, som bygger på grunden av att alla människor ska vara så jämlika och jämställda som möjligt. Det ska inte spela någon roll om man är man eller kvinna, högutbildad eller lågutbildad. Därav att vi har 102 olika kön och där den främsta drivkraften är att förverkliga sig själv. Samtidigt har vi gett främmande klanstrukturer möjlighet att frodas i Sverige. Klansamhället är ett kollektiv av extrem samhällsidé. Det kan man se tex bland unga flickor som blir knuffade från balkonger eller till och med mördade på grund av att de blir förälskade i fel män av fel etnisk bakgrund, så kallad hederskultur. Kvinnor ska följa klanens regelsystem då man upprätthåller en viss klanstruktur. Om kvinnorna kan gifta sig med vem dom vill upphör klanerna att existera.

Det finns två principer som gäller för kollektivet när man bygger ett samhälle. Det ena är blodet – genetisk relation till varandra, och det andra är reviret – det område man kontrollerar. Det vi tenderar att vilja återvända till är stamsamhället med cirka 150 medborgare. Sådana samhällen bygger på att man är etniskt och genetiskt relaterade till varandra, det vill säga typisk klanstruktur. Samtidigt finns det tre primära identiteter, till vilken grupp man räknas till som individ utifrån kön, familj och etnisk tillhörighet. Sekundera identiteter är socialist eller idrottsman. De primära identiteterna är mer ursprungliga. Vi har dom i oss, de sekundära identiteterna måste vi välja. I debatten kring de ”svenska IS-terroristerna”, som själva inte bekänner sig som svenskar, men som ändå kallas svenskar i svenska medier, så tycker inte vi etniska svenskar att den personen är svensk. Man tar alltså fasta på den sekundära identiteten i föreställningen om att vi alla är lika.


Nationen är ung

På 1000 – 1100 talet föds nationen, och det är en kristen nation, det är kyrkan som bygger de första nationerna. Det är en övergripande idé. Underavdelningar till kungen skapas, där kungen är guds sändebud och som är underställd kyrkan för att få en gemenskap fritt från klanen, reviret och makten. Det är alltså en större idé som håller ihop samhället, och kristendomen är en sådan stark idé, och man kan bygga nationen kring den och man kan hålla samman kring religionen.

Nationalstaten föds långsamt och man har byggt nationalstater på att man är av samma folkgrupp, helt enkelt att man bygger en nationalstat på en solid grupp genom den etniska gemenskapen. Det krävs starka föreställningar om vad som håller ihop oss, och det kan vara ett påhitt så som religionen eller något annat.

I Sverige har vi nu en statsindividualism och en nationalstat som brutit samman. Sverige är även ett antinationalistiskt samhälle. De tankar vi har kring statsindivudalismen, kan vi mycket väl nu vara på väg att förkasta, och då kommer vi vilja att gå tillbaka till de ursprungliga identiteterna, det vill säga det som identifierar oss utifrån kön, familj och etnisk bakgrund. Måhända att det just därför är klansamhällen som är Sveriges nya statsbärande samhällsmodell, och det kommer vara ett samhälle som ständigt kommer präglas av konflikter i form av olika maktkamper.

Vi har valt vårt och Sveriges öde själva utifrån tanken om att vi är allvetande och levt i världens bästa land, alla kategorier. Vi har valt att ignorera det som hållit oss samman, det som enat oss som folk. Frågan är vad vi då ska enas kring i byggandet av det nya Sverige, och vilken klan kommer vara den starkaste, som sätter sin prägel på morgondagens Sverige?

Andreas Swedberg

Texten är skriven efter inspiration av Karl Olov Arnstbergs föredrag:
https://www.youtube.com/watch?v=6vhf4KfU6z8&t=201s

Gillar du det vi gör? Stötta oss på Swish: 123 677 30 30 eller på Patreon.

Become a Patron!