Annons

’I konfliktavertismens förlovade land känner man skam för förfäders fostrande disciplin’

’I konfliktavertismens förlovade land känner man skam för förfäders fostrande disciplin’

Erik Bolinder är ny krönikör på NB Nyhetsbyrån. Han är entreprenör, filantropist och samhällsdebattör samt även vald till ’Top 100 Leader in Education’ under 2019. Här skriver han om hur kravlöshet och konflikträdsla försätter oss i underläge:

Annons

Igår spelade jag tennis på min klubb i Stockholm. Den som har gräs och är rojalistisk i namnet. Jag hade glömt bort en bokad tid men fick någon kvinnlig intuition i huvudet om detta 14 minuter innan jag skulle vara där och spela med min motståndare.

KLTK tar inte lätt på skolk. Anmäld tid som inte utnyttjas är ingen lek. Du blir avstängd vid 2:a eller typ 3:e gången. I en månad. Jag har inte missat en tid på 10 år tack vare detta (prevention fungerar i Dubai och hemmavid), så detta var stolpe in då jag ringde och frågade och fick bekräftat att jag skulle spela 16.00.

Jag styrde upp och anlände påklädd till banan en minut över med andan i halsen beredd att ge min motståndare en ursäkt. Saken var den att jag hade varit sen på lunchen och donkat mig en kvart innan. Inte optimalt.

Nu hände det som jag inte trodde. Min motståndare hade inte fått den där intuitionen jag hade fått och glömt tiden.

På väg till gymmet träffar jag en 14-åring som jag hade hejat på dan innan och som den fräcke och avslutsinriktade säljare jag är frågande jag honom om han var villig att slå några bollar med mig. Det var han! Det visade sig att hans farfar var Björn Borgs tränare och han gav mig en sjusärdeles holmgång.

Förutom att det var brutalt kul att spela med en av Sveriges förmodligen bättre 14-åringar så var tempot extra högt och min sena lunch flera gånger på väg upp.

När vi efter 45 minuter spelade en 11:a fick jag mirakulöst 7 bollar mot förväntade 1. (Ni som läser mig på Facebook minns att jag förlorade mot en 80-åring i Rom i oktober. Nu var det i det andra spektrat)

Annons

Hans familj är fortfarande besviken av hur Stellan Skarsgård gestaltade hans farfar i Borgfilmen men jag höll absolut inte med. Det straff som Borg fick med avstängning efter sina utbrott och den disciplin som Lennart Bergelin inpräntade i Borg var det som la grunden till legenden. Det var i mina ögon kärleksfullt beskrivet i sitt kontext.

Det är nutidens larv om det lågaffektiva bemötandet och den förödande effekt det har på alla nivåer i samhället som jag tror bidrar till tankarna om att alla ska vara snälla hela tiden.

Bröderna Ymer skulle haft en Lennart Bergelin som slipade bort pubertetsfjanterier som de håller på med fortfarande och som gör att man skäms för att man betalat biljett. Och som förankrar dem i medelmåttighetens tyranni.

Kravlösheten finns överallt. Att inte ge Akilov en elstöt när han skjuter fotbollar hårt på fångvaktare i fängelset är ett färskt exempel. Polisens ovilja att använda tjänstevapen för att upprätthålla allmänna ordningen i alla no-go-zoner är ett annat. Alla svenskar som tittar bort när vanligt hyfs är på sin plats. Och så vidare.

Signalsystemet om att fel kostar. Alla tjänstemän och politiker som gömmer sig bakom att slippa ta personligt ansvar och har någon vindflöjel till värdegrund som kompass och när de förödande konsekvenserna är uppenbara skyller på naivitet.

Ja. Land skall med lag byggas. ’Ordnung muss sein’. Med detta sagt så fick jag kanske 2020 års roligaste tennistimme tack vare en rad slumpmässiga händelser. Tack Markus!

Och om ni undrar över ambitionerna hos min motståndare: Han hade tränat hårt en timme före den match som han så generöst gav mig. Tog sen en halvtimmes paus innan nästa två timmars pass tog vid.

Erik Bolinder

Gillar du det vi gör? Stötta oss på Swish: 123 384 82 49 eller på Patreon.

Become a Patron!