Mot en ordnad migrationspolitik?

Mot en ordnad migrationspolitik?

När Sverige på allvar blev ett invandrarland under 1950- och 60-talen tog vi emot människor som behövdes i produktionen. Det handlade mestadels om industriarbetare och de bidrog till att bygga Sverige. Detta ändrades på 1970-talet.

Annons

Det började med att stora grupper italienare, finnar, jugoslaver eller greker kom till typiska industristäder som Västerås, Norrköping, Borås. Det var där jobben fanns. De gjorde nytta och tillförde Sverige välstånd.

Genom ett politiskt beslut 1975 blev svensk migrationspolitik betydligt vidare och den invandring vi hädanefter kom att se, dominerades av asylsökande flyktingar – verkliga eller förmenta.

Alla behövde husrum. Till en början tillämpades den så kallade principen med ’anvisat boende’ (abo). Den innebar att migrationsverket (tidigare invandrarverket) hade viss kontroll över flödet av människor.

Vartefter migrantströmmarna ökade avlöstes denna princip med ’abo’ av ’eget boende’ (ebo), där migranterna själva kunde välja var de ville bosätta sig. Det gjorde att systemet snart brakade ihop och vissa kommuner kom att bli hård bidragsbelastade.

Landskrona var en av dem. Där fanns mycket lediga lägenheter efter nedlagd varvsproduktion. Detsamma har vi sett i städer som Norrköping, Malmö, Borås… Men också i mindre kommuner. Det har skapat en ohållbar ekonomisk och social situation.

För ett par år sedan sade småländska Hultsfred ifrån. Man tog hellre böter än fortsatte att betala bidrag, man inte hade råd med. Nu tycks även Landskrona ha satt ned foten. Flyktingar nekas bidrag i hela kommunen.

Landskrona är så socioekonomiskt utsatt, skriver HD, att asylsökande bör hållas därifrån. Regeringen och Migrationsverket har heller inget emot att Landskrona stad begränsar ebo-ersättningen. Lättförtjänta pengar, om man flyttar in bland många andra i en liten lägenhet.

Annons

Talar man med kommunala bostadsbolag är detta ett stor problem. Hundra människor kan vara skrivna på samma adress. Tio, tolv personer kan bo i en lägenhet avsedd för fyra. Planeringen brakar ihop, kontrollen är noll och ingen. Slitaget och belastningen blir större än kalkylen tillåter.

Vi har bara sett början på ett kaos i migrationens spår, men vi lär initialt snart se fler kommuner som följer Hultsfred eller Landskrona. Det är ett första steg tillbaka mot en ordnad migrationspolitik. Men det är oändligt långt att gå och initiativet borde ha kommit uppifrån – inte som en desperat markering från enskilda kommuner.

Christopher Jarnvall

Gillar du det vi gör? Stötta oss på Swish: 123 384 82 49 eller på Patreon.

Become a Patron!