Den tålmodige, naive svensken utan konsekvensanalys

Den tålmodige, naive svensken utan konsekvensanalys

Det är något visst med det svenska kynnet. Vi är tålmodiga, naiva och litet – vad man kallar – ’fredsskadade’. Vi betalar snällt (nåja) vår skatt och tror omvärlden om gott. Litet godmodigt generösa, som Amerikas indianer på 15- och 1600-talen. Tills européerna började komma i större skaror.

Annons

Detta kynne verkar ha slagit rot även hos väl integrerade – snarast assimilerade – invandrare, som kom på 1950- och 60-talen. Italienare, serber, kroater, ungrare… Alla har de blivit ’svenska’. Knyter handen i byxfickan och klagar på sakernas tillstånd inför likasinnade – eller möjligen på sociala media.

Det är en ganska bekväm hållning. Både för den som har den och den som skall styra ett folk med det kynnet. Vi knorrar litet, men ställer inte till med upplopp på gator och torg. Är vi riktigt missnöjda emigrerar vi – eller röstar på Sverigedemokraterna.

Att gå ut i debatten och påverka opinionen är dock ingen dum idé. Den är ganska svensk, förändringen tar längre tid, men det händer faktiskt saker. Det är inte längre lika lätt för våra makthavare att föra oss bakom ljuset. Det offentliga samtalet påverkar dem. Åtminstone i det de säger.

Ibland poppar det upp kommentarer kring de problem vi skriver om. Litet sarkastiska av typen: ’Men det flesta har ju röstat för detta – vad gnäller ni för?!’ Underförstått: De cirka 82 procent som röstade på annat än SD får skylla sig själva.

Nja, skulle vi nog svara på det. Många av dem, som är ilskna på det politiska etablissemanget har kanske redan röstat på SD. En och annan – eller ganska många – har säkert röstat S, M eller KD. Några har antagligen också röstat på andra partier.

Det är ju knappast så, att folk som lade en M- eller S-sedel i valurnan önskade sig vårdpolitiskt kaos i hela landet eller ett kriminellt ’High Chaparral’ i Malmö eller Stockholm. Möjligen har man varit litet väl flegmatiskt godtrogen och brustit i konsekvensanalysen.

Där bör vi svenskar rycka upp oss. Kanske har vi en god möjlighet att lära litet av det mer sangviniska sydländska kynne som många sentida immigranter har fört med sig. Trots allt är vi rätt många – både infödda svenskar och ’nysvenskar’ – som är överens om att det håller på att braka ihop i Sverige och att vi måste förhindra det.

Annons

Det är inte straffbart att vara dum, naiv, ängslig eller flegmatisk… Men det händer onekligen mer i rätt riktning om man inte är det. Konsekvensanalys är en bra början. Det är ett ämne som skolorna borde lära ut – i stället för det kvasimarxistiska elände man kallar ’värdegrund’.

Och analysen är rätt tydlig: Förtroende är bra, kontroll är bättre! Inte ens den mest godtrogne svensk orkar tillslut betala skatt när vi ser hur pengarna – våra pengar – rinner ut åt olika håll utan att vi får någon nytta av dem.

Christopher Jarnvall

Gillar du det vi gör? Stötta oss på Swish: 123 384 82 49 eller på Patreon.

Become a Patron!