Tyskland har Corona-beredskap – Sverige hoppas på det bästa…

Tyskland har Corona-beredskap – Sverige hoppas på det bästa…

Vår Tysklandskrönikör Josefine Allenberg fortsätter att jämföra Sverige med vår stora granne i söder. En stor skillnad är bl a synen på beredskapen inom sjukvården. I synnerhet inför Corona-epidemin. Tyskland förbereder sig, Sverige har hoppats på det bästa:

Annons

Tjugo lagar på tjugo månader. Tysklands Gesundheitsminister Jens Spahn (ung. sjukvårdsminister) sätter ribban högt och ämnar genomföra omfattande reformprogram och satsningar inom vården för att lösa den tyska vårdkrisen (Wie lässt sich der deutsche Pflegenotstand bekämpfen?). Höjda minimilöner för sjukhus- och omvårdnadspersonal och att barnmorskor framgent kommer att få universitetsutbildning (Bachelor) inklusive mycket praktik och dessutom betalt under sin studietid är några exempel.

För att möta det skriande behovet av specialister behövs arbetskraftsinvandring och kringgärdande byråkrati ska förenklas så att dessa yrkesgrupper snabbare kan träda i tjänst. När en så livsviktig verksamhet som vård går på knäna måste allt ses över, även effektiviteten och målsättning. Vad ska prioriteras och hur ska resurser frigöras? Denna diskussion har sannerligen fördjupats sedan utbrottet av Corona – hur mäkta med befintlig vård med en epidemi hotande runt hörnet?

Det som framställs som många och kraftfulla reformer har de facto varit på gång i flera år och experter säger att det är långt ifrån tillräckligt. Så det Internationella året för vårdkrafter (Internationales Jahr der Pflegekräfte) ger således inte den bayerska socialarbetaren Herr Fussek, en av Tysklands mest tillfrågade vårdexperter, mycket för. För lite och för sent.

Temat är inte direkt upphetsande, säger han, och hur ska vi få fler till utbildning till vårdboenden och äldrevård när det är sjukhus och traumaenheter som lockar och är häftigt bland studenter? Dessutom är detta inget som staten förhandlar kring utan det är en sak mellan vårdindustrin och fackrörelsen, men få anställda är organiserade och än färre är representerade av en fackförening, vilket exempelvis gör den utlovade löneökningen osäker.

Jens Spahn må vara den Gesundheitsminister som hittills mest och tydligast adresserat frågan men det räcker inte på långa vägar. En åldrande befolkning och de senaste årens invandring tär på resurserna när fler ska dela på lika mycket. Framsteg i forskning och behandlingsmetoder ger visserligen vid handen medicinsk framgång och överlevnadsfrekvensen ökar tack och lov.

Å andra sidan innebär den allt mer avancerade sjukvården även högre kostnader exempelvis med behov av investering i maskinpark och utbildning av personal. Detta samtidigt som andelen personer i arbetsför ålder som arbetar minskar.

Det förefaller finnas en del paralleller med det svenska på denna nivå. Liknande politiska argument som upprepas gång efter annan, men med skillnaden att tyska reportrar är betydligt tuffare och dessutom har följdfrågor som de inte lämnar därhän förrän de fått svar.

Annons

I Sverige känns det som att det nyligaste stabsläget kommenteras (jag har tappat räkningen för vilken gång i ordningen), huvuden läggs på sned, journalisten nickar allvarligt, en expert uttalar sig och politikerna lyfter nu visserligen lite på mattkanten för att visa att man visst ser utmaningar, att man ämnar ta krafttag och att det givetvis är oacceptabelt för både patientsäkerhet och personal. Gärna med avslutning att ”det verkar mycket allvarligt men jag kan inte kommentera mer förrän vi sett över situationen”. Ett påstående som vi hört förr.

Alla dessa uttalanden till trots så kvarstår problemkomplexiteten i både Sverige och Tyskland och förbättringar verkar lysa med sin frånvaro – dag efter dag, vecka efter vecka, år efter år. Kanske är detta ytterligare ett område som svenska politiker inte såg komma.

I Tyskland oroas man över Corona-viruset på riktigt. Kanske inte gemene man men definitivt på högre nivå, så som sig bör. Herr Spahn konstaterar krasst att viruset inte bryr sig om gränser, att Tyskland inte ensamt kan skydda sin befolkning utan att enda lösningen är att Europa/EU tillsammans tar krafttag och det omedelbart. Själv förundras jag när jag läser svenska nyheter att man i Sverige inte alls behöver vara rädd, att risken för smitta är minimal om man inte själv reser utomlands, och även då är det osannolikt att bli smittad.

Jag hoppas verkligen svenska politiker ögonblickligen delar med sig av detta, att Sveriges gränser tydligen kan stoppa denna smitta som numera är spridd globalt. Ett virus som tagit sig till Brasilien, som via en Italiensk turist smittat andra på ett hotell på Teneriffa med karantän för samtliga som följd. Kryssningsfartyg i karantän, hela städer isoleras – ingen släpps vare sig ut eller in. Det känns särskilt tryggt att Sverige går säkert eftersom det i Norrland finns hela fyra platser för eventuell smitta där, att det inte är någon brist på vare sig läkare eller annan vårdpersonal i Sverige – oavsett stad eller landsbygd.

Vi vet ju även att säkerheten vad gäller distribution av medicin fungerat felfritt i och med de leverantörsbyten som varit… Not.

En liten antydan om att man greppat allvaret var presskonferensen efter gårdagens upptäckt av Corona i Göteborg. Men för allt i världen, låt oss nicka allvarsamt och tillsätta ytterligare en utredning. Det kan ju faktiskt vara så att Sverige har ogenomträngliga gränser avseende virus, oavsett vad resterande världen upplever… Eller vad tror ni?

Josefine Allenberg

Gillar du det vi gör? Stötta oss på Swish: 123 384 82 49 eller på Patreon.

Become a Patron!