”För mycket könsmaktsfrågor – för litet av beredskapstänk”

”För mycket könsmaktsfrågor – för litet av beredskapstänk”

Peter Borring är lantbrukare och tidigare ordförande (LRF) för Östergötlands bönder. Han skriver här om bristande beredskap och om hur vi har varit bortskämda och missat denna viktiga och grundläggande fråga för andra, mer modebetingade, som värdegrund, hbtq-certifiering eller könsmakt…

Annons

Det är många som har åsikter om vad som är rätt väg att gå i denna tuffa tid. Jag är fylld av ödmjukhet inför de svåra avvägningar som våra styrande har att göra. Det är i sammanhanget lätt att låta efterklok och man kan tycka att vi spar efterklokheten till efteråt. Vi är dock en del som påtalat bristen på probleminsikt i det svenska samhället under ett antal år.

Tittar man på de senaste knappa 10-15 åren har offentliga aktörer och alla stora privata organisationer som ska framstå som trovärdiga i samhället lagt en hel del tankekraft och även resurser och f f a mera fokus på hbtq-certifiering, värdegrunddiskussioner, könsmaktsordning och hantering av människors klimatångest över de beteende vi har här i Sverige, än vilken beredskap mot sårbarhet vårt samhälle haft eller snarare borde ha.

Svenskarna har varit så bortskämda i sin naivitet, där vi tagit detta för givet. Vi som pratat om beredskap och de som på olika sätt jobbat med totalförsvar och beredskap har av vissa betraktats som en liten och ”paranoid” del av befolkningen. Den stora andelen av de som finns i påverkade funktioner i samhället, d v s den urbana välutbildade medelklassens tjänstepersoner, har varit fullt upptagna med att hantera sin klimatångest genom i sammanhanget rätt mycket symboliska åtgärder här hemma i Sverige.

En hel del kraft har också lagts på att samtidsdiskussionen utgår från rättvärdegrund och att bestrida huruvida de samhällsproblem som finns är sanna eller ej rent statistiskt. Hårt faller domen över världens mest bortskämda folk. I en högkonjunktur i ett land med världens högsta skattetryck kan man knappast säga att resurserna saknats för hur vår bredskap ser ut. Det är viljan och intresset som saknats och det är faktiskt mycket värre.

För min del handlar det inte om jag själv gillar eller prioriterar olika områden. Klimatfrågan, jämställdhet o s v är väldigt viktiga frågor men det handlar mer om hur mycket tyngd och uppmärksamhet som olika frågor tillmäts både av ledande politiker men också i debatter på sociala medier mellan enskilda medborgare och medias utrymme osv, än nödvändigtvis reda monetära resurser.

Hur mycket spaltmeter har DN de senaste åren skrivit om jämställdhet, klimat, vegetarisk leverne o s v jämfört med hur många artiklar och ledare i samma tidning eller på SVT/SR som uppmärksammat hur lite förråd och beredskap vi faktiskt har?

I min roll som tidigare Regionordförande för LRF har jag noterat hur regeringen de senaste åren förändrat ramverk, tillsatt utredningar och gett myndighetsuppdrag för att kraftigt stärka totalförsvar och beredskap. Detta har lett till seminarier, workshops, övningar och helt annan medvetenhet om frågorna i det offentliga Sverige. Men flaskhalsarna – att vi inte har några nämnvärda lager av sjukvårdsmateriel, läkemedel, livsmedel, drivmedel eller insatsmedel till jordbruk – är alltjämt kvar och ingen har ett tydligt samordningsuppdrag med medskickade resurser för att förbättra detta.

Annons

Där är den svenska ”nånannanismen” alltjämt kvar. När livet efter Corona återvänder kommer vi nog ha helt andra förutsättningar att diskutera och f f a besluta och allokera resurser för att minska vår sårbarhet. Dessutom kommer vi på köpet säkert ha hittat nya sätt att genomföra delar av föreningsliv och utbildning på, som skapar möjligheter till fler att vara del av detta på sina villkor.

Peter Borring

Gillar du det vi gör? Stötta oss på Swish: 123 384 82 49 eller på Patreon.

Become a Patron!