När boten blir värre än soten…

När boten blir värre än soten…

Det fanns en gång en historia om svenska FN-soldater i Kongo. De fick namn om sig att vara extra modiga och dödsföraktande. När kulorna ven om öronen, kastade sig belgare, fransmän och andra i skydd. Svenskarna stod kvar och spanade efter skytten.

Annons

Det fanns säkert en och annan dödsföraktande äventyrare bland de svenske, men i huvudsak berodde ”modet” på att man var ovan vid skarpt läge. De andra kontingenternas soldater hade Andra världskriget i färskt minne. De visste att kulor dödar.

Det var kanske första gången svenskarnas ”fredsskada” diagnosticerades. Sedan har den ju påtalats vid upprepade tillfällen. Ibland med rätta, ibland orättvist. I dessa dagar, när omvärlden sluter sig i sina skal och spärrar av hela regioner för andra än dess invånare, reser svenskar fortfarande omkring, befolkar barer och restauranger och skidorter.

Detta har uppmärksammats också i internationell press. The Guardian skrev om det härom dagen. Svensken har åter fått namn om sig att inte frukta döden. Frågan är om vi skall vara stolta eller skämmas…

Vår egen (fredsskadade?) uppfattning delar vi nog med rätt många: Samhället måste fortsätta att leva. Paniken är livsfarlig och självdestruktiv. Psykologen David Eberhard kallar den i SvD ett ”självskadebeteende” som har gripit omkring sig. Den är farlig för samhället och för demokratin. När skall undantagsbestämmelserna hävas? Ingen som vet…

En annan som verkar dela uppfattningen är Israels försvarsminister. Mycket kan säkert sägas om israelerna, men knappast att de skulle vara fredsskadade… Naftali Bennett, som han heter, menar i ett kort inlägg, att de gamla (riskgrupper) skall skyddas. I övrigt kan man, förutsatt att man är frisk, leva rätt normalt. Om några veckor är det över. Rätt pragmatiskt.

Det finns säkert läkare som skulle invända, men inställningen känns ändå rätt befriande. Vi behöver hålla igång samhället och näringslivet. Och just att inte stötta företagarna i Sverige – inte minst i glesbygden – när de som bäst behöver det, känns fel. De är ändå ryggraden i svensk ekonomi.

Men visst, det hjälper inte att bara Sverige fortsätter att hålla igång samhällsmaskineriet. Men nu talar också Donald Trump om att öppna USA igen. Åtminstone delar av landet. Men den amerikanska ekonomin får ändå betydligt starkare injektioner än vår egen.

Annons

SD:s partiledare Jimmie Åkesson satte kompensationsnivån till 1.000 miljarder – närmast en statsbudget. Och han har inte tagit det ur luften. Nationalekonomer talar om 100 miljarder i månaden. Regeringen har gått ut med pengar som i så fall skulle räcka ett kvartal… Samt nya lån och anstånd med skattebetalningen till vad vi skulle betrakta som ockerränta i dagsläget. 😳

Så blir det i ett land där den offentliga sektorn betraktas som viktigare än den privata och där politikers uppfattning om företagare antingen är, att de skall vara mjölkkor eller att de ägnar sig åt skattefiffel. Men utan dem överlever vi inte och Stefan Löfven och hans ministrar kan inte lyfta månadslöner på en miljon och uppåt.

Alltså: Ingen panik! Är du frisk – hjälp samhället att röra på sig. Isolera däremot de gamla några veckor. Smittan går över. Men vi riskerar att förlora viktiga delar av vårt näringsliv. Låt inte boten bli värre än soten!

Christopher Jarnvall

Gillar du det vi gör? Stötta oss på Swish: 123 384 82 49 eller på Patreon.

Become a Patron!