Vår senaste regerande drottning – i år 300 år sedan

Vår senaste regerande drottning – i år 300 år sedan

Ulrika Eleonora d y var lillasyster till Karl XII och ett av tre svenska kungabarn i en stor syskonskara födda under 1680-talet, som levde till vuxen ålder. Hon överlevde sin äldre bror och efterträdde honom i drygt ett år som regerande drottning.

Annons

Ulrika Eleonora var dotter till Karl XI och hans danskfödda drottning Ulrika Eleonora d ä. Hon föddes den 23 januari 1688 på slottet Tre Kronor i Stockholm. Yngst i syskonskaran hamnade hon i skuggan av de två äldre överlevande syskonen Hedvig Sofia och Karl.

Men som prinsessa i stormakten Sverige fick hon många friare och då hennes bror Karl XII var ogift och barnlös betraktades hon som en trolig arvtagare till den svenska tronen, något som drog till sig många äktenskapsanbud. Bland aspiranterna fanns den blivande Georg II av Storbritannien och arvprinsen Fredrik av Hessen-Kassel.

År 1698 föreslogs ett äktenskap mellan Ulrika Eleonora och prins Carl av Danmark och mellan hennes bror Karl XII och Sofia Hedvig av Danmark. Den planen föll dock två år senare, när danskarna angrep Sverige tillsammans med ryssar och sachsare.

Under svenskarnas segertåg genom Europa fortsatte anbuden att hagla och även efter nederlaget vid Poltava prövades ett antal alternativ. Prinsessan var en del av europeisk storpolitik och kunde hjälpa Sverige ur det politiska och militära underläge i vilket man slogs efter 1709.

År 1710 friade Fredrik av Hessen och de trolovades på hennes födelsedag 1714. Man trodde att hon skulle flytta med Fredrik till Hessen, något som skulle öka chansen för Karl XII:s och Ulrika Eleonoras systerson, Karl Fredrik av Holstein-Gottorp, att bli svensk tronföljare.

Ulrika Eleonora hade sedan 1713 fungerat som ”stand in” för sin bror kungen när Sverige skulle regeras. Hon varnade honom för möjliga följder av hans frånvaro och med hans samtycke undertecknade hon rådets skrivelser. Vid ett par tillfällen träffade hon åter Karl när denne under några år vistades i Sverige före det ödesdigra fälttåget till Norge. Fälttåget som tog kungens liv på hösten 1718.

Ulrika Eleonora tillträdde som regent i december 1718, någon vecka efter det att Karl XII hade stupat. Hon kröntes i Uppsala domkyrka den 17 mars 1719. Regeringsperioden blev kort. Den 29 februari 1720 avstod hon kronan till förmån för maken Fredrik, som blev Fredrik I.

Annons

I och med drottning Ulrika Eleonora upphörde det karolinska enväldet och systersonen Karl Fredrik av Holstein-Gottorp – som var tronpretendent – blev aldrig svensk regent. Drottningens kom aldrig särskilt väl överens med rådets starke man Arvid Horn och det kungliga enväldet tycks ändå ha suttit kvar i huvudet på henne.

Ulrika Eleonora hade, när hon valdes till drottning, önskat att dela tronen med sin prinsgemål Fredrik. På liknande sätt hade den engelska drottningen Maria II och hennes gemål Vilhelm III regerat några år tidigare. Men detta system genomfördes aldrig. Ulrika Eleonora dåliga relation med rådet och makens fiskade efter kungatiteln avgjorde saken. I februari 1720 avsade hon sig kronan.

Under sin korta tid som regent hann hon inte med så mycket. Kriget rasade vidare och avslutades först 1721, då freden i Nystad slöts med Ryssland. Men en sak slog hon rekord i under sin korta regering: Hon dubbade 181 nya adelsmän.

Ulrika Eleonora drog sig tillbaka från regeringsmakten, förblev livet ut populär bland folk i gemen. Hon fick aldrig några barn, men maken Fredrik lämnade flera telningar efter sig hos ett par namnkunniga älskarinnor. Hans utomäktenskapliga relationer sägs ha gjort henne mycket ledsen och hon fick även ständerna sympatier. Men utåt förblev hon lojal med maken till sin död – i smittkoppor – 1741.

Hennes make Fredrik I dog tio år senare och Sveriges tron gick över till en annan ätt.

Den äldsta av Karl XI:s och danska prinsessan Ulrika Eleonoras barn – Hedvig Sofia – blev sedermera anmoder till de senare ryska tsarerna. Sonen Karl Fredrik av Holstein Gottorp blev visserligen aldrig svensk kung, men gifte sig med tsar Peter den Stores dotter Anna.

Karl Fredriks och Annas son Peter III var tsar en kort tid på 1760-talet, gift med den blivande Katarina den Stora och mördad i en statskupp 1762. Men han hann bli far till den blivande tsaren Paul i slutet av 1700-talet och förfader till de återstående ryska tsarerna fram till revolutionen. Men det är en annan historia.

Christopher Jarnvall

Gillar du det vi gör? Stötta oss på Swish: 123 384 82 49 eller på Patreon.

Become a Patron!