”Vargen blev ett dödligt hot mot min jaktkamrat, min familjemedlem”

”Vargen blev ett dödligt hot mot min jaktkamrat, min familjemedlem”

I spåren av vargfrågan och vad som håller på att utvecklas till ett rent justitiemord har NB Nyhetsbyrån träffat företagaren och jägaren Karl Hedin. Vi ville höra hela hans historia och bakgrunden till den rättsprocess, som nu pågår. Hedin tog emot oss mitt i det område i Bergslagen som utgör basen för företaget AB Karl Hedin. Ett hundraårigt företag, vars historia hänger samman med skogen, jakten och vargfrågan. Första delen publicerades tidigare i veckan. Detta är andra delen.

Annons

”Jag blev hundjägare. Bl a beroende på det blev jag också skeptiskt till vargen. Den blev ett dödligt hot mot min jaktkamrat, min familjemedlem. Att vargen dödar älg är en sak, men när den dödar min vän blir det en annan dimension.” Det säger Karl Hedin. ”Spänningen och kamratskapen i jakten är viktig för mig. Idag är jakten delvis förstörd: Att gå med min fyrbente jaktkamrat i skogen har inte längre samma tjusning.”

För Karl Hedin är skogsskötsel och jakt delar av en helhet. När han jagar ser han också hur skogen sköts, hur naturen och landskapet utvecklas.

Vi befinner oss i området där den stora skogsbranden rasade 2014. Det finns enorma ytor för den som vill ha utsikt. Här brann 14.000 hektar skog mitt i Bergslagen sommaren för sex år sedan. I dag spirar ny plantor över en stor del av detta område.

”Skogen får man inte – man köper den. Istället för att köpa annat. Plantorna växer för oss och våra barn. Hela samhället här är beroende av skogen. När det då sitter någon utan verklighetsförankring och känslomässigt tycker – till exempel att Sverige skall ha varg – då blir man besviken. De lever i en låtsasvärld. Förstår inte vad det vill säga att leva nära naturen eller bryr sig inte om de skador de skapar”, säger Hedin.

”Varför återetablerades varg i Sverige?” Funderar Karl Hedin. Han pekar bl a på de stora miljöproblem som vi fick efter okunskap om effekterna av industriella framsteg. ”Då upplevde vi verkliga miljöproblem som miljögifter innebärande att fåglar inte kunde reproducera sig, marker och vattendrag som förgiftades… Att rädda miljön blev nog ett slags identitet för många. Man lyfte fram olika delar – en del bra, en del mindre genomtänkta. 1970-talets miljörörelse kanaliserades bl a i Naturskyddsföreningen som för att rädda enskilda arter som drabbats av miljögifter skapade ett antal projekt. Ett av dem var ’Projekt varg’ 1976, som egentligen inte var ett miljöproblem utan i stället blev det.”

Den sista vilda svenska vargen sköts i Norrland vid mitten av 1960-talet. Att den jagades ut ur Sverige berodde på de skador den skapade för människorna, därvidlag är inget annorlunda idag. Skillnaden är att nu får människorna inte freda sig mot den. Den som försöker med det skall sättas i fängelse.

Den stam som sedan har kommit att etablera sig i vårt land har troligen mest rysk-finsk härstamning. Och den reproducerar sig snabbt. Vargen får ungefär fyra valpar som lever till vuxen ålder. Det säger sig självt att vargpopulationen kommer att explodera, om den inte kontrolleras. Som jämförelse: Det gick fort för älgstammen, som får 1-2 kalvar, att växa till sig på 1970-och 80-talen.

Annons

”Efter det att vi gick med i EU på 1990-talet misslyckades vi med att hävda vår rätt. Den i början så omtalade subsidiaritetsprincipen (att man löser frågor på så låg nivå som möjligt, red:s anm) implementerades inte, jag vill påstå att vi blev lurade.  EU har tagit makten och tvingar oss att rätta oss efter centralbyråkrater i Bryssel utan kunskap om realiteterna.”

Karl Hedin pekar dock på att alla problem vi har fått sedan EU-medlemskapet inte kommer från Bryssel. Mycket beror också på att svenska byråkrater inte vill lösa problemen och skyller på EU när det i realiteten är ett problem skapat av svenska aktörer. I EU:s regelverk beträffande vargen och andra arter finns begreppet ”gynnsam bevarandestatus”. Det är en miniminivå – men hur många exemplar av en art handlar det då om?

”Vi kan inte skylla allt på EU. De länder som har koll på sina vargar, vilket vi har i Sverige, har möjlighet att vetenskapligt räkna fram ett tal och sedan utifrån det talet bestämma sig för en nivå ’väsentligt högre’ – vilket är ett politiskt beslut. I Skandinavien är grundsiffran 40 djur”, säger Karl Hedin, som har forskat kring ämnet och skrivit böcker om det.

Men myndigheten höftar istället till med 100 exemplar i Sverige som grundnivå. Plötsligt handlar det inte längre om vetenskap utan om politik i steg 1. Det menar Hedin. Till slut fick vi ett riksdagsbeslut som säger att i Sverige skall vi ha en miniminivå på mellan 170 och 270 individer. Svenska regeringen påstår i dag att nivån är 300 vilket innebär att man inte respekterar riksdagens beslut. Vidare beslöt riksdagen även att vargkoncentrationen skulle minskas, d v s att vargen skulle spridas över landet.

I dessa trakter, där vargen är etablerad sedan decennier, påverkas jakten hela tiden. ”Varje gång vi skall jaga älg med våra hundar måste vi fundera på om det finns varg i området. Det är för hundarnas skull, inte för älgens. Älgstammen kommer nog att klara sig även om det blir på en betydligt lägre nivå”

Karl Hedin avslutar: ”Det finns ett tydligt regelverk. Ett riksdagsbeslut. Varför följer vi inte det?  Varför minskar man inte koncentrationen enligt beslutet? Varför tar man inte riksdagsbeslutets 170 individer som miniminivå? Om man på allvar ställde sig frågan hur många revir varje län maximalt skall tillåtas ha med riksdagens beslut och omsorg om människorna som utgångspunkt, då tror jag vi kan leva med detta onödiga gissel.”

Och Hedin tillägger, att det egentligen inte bara handlar om att vargen är ett problem – utan framför allt om att regering och myndigheter inte vill lösa de svårigheter de själva har skapat. Det går om man vill, men denna regering har hittills med tydlighet visat att man inte vill. Det menar Hedin.

Christopher Jarnvall

Gillar du det vi gör? Stötta oss på Swish: 123 384 82 49 eller på Patreon.

Become a Patron!