”Den som gapar efter mycket – faller ofta själv däri”

”Den som gapar efter mycket – faller ofta själv däri”

Häromdagen kom jag att tänka på två olika artiklar jag läst det senaste året som stannat kvar hos mig. Den ena handlade om att man sällan hör folk vissla nuförtiden. Den andra handlade om vår språkhistoria och fick mig att tänka på alla ordspråk som finns. Inte heller dem hör jag särskilt ofta idag.

Annons

Visslande personer uppgavs vara lugna, trygga och kreativa. Arbetare med strävan och yrkesstolthet. Själv har jag alltid gått och visslat, både i trappuppgångens fantastiska akustik och försiktigt i kontorslandskapen. Ordspråk finner jag synnerligen kloka och numer även underhållande, då många ser ut som fågelholkar när jag nyttjar dem.

Antingen är jag gammalmodig eller helt sonika mer intresserad av (språk-) historia och hur den påverkar vår samtid än andra. Vad vet jag. För idag erbjuds mycket on demand, för att inte säga det mesta. ”Streama hela säsongen redan idag! Köp nu, betala om 40 år (ok, lite överdrivet). Gå med i nätkasino och kirra hem storvinsten och förverkliga dina konsumtionsdrömmar. Med vår prenumeration slipper du reklam och kan streama musik oavbrutet!”

Överallt uppmanas vi att ”Nu! Nu är tiden! Missa inte denna exklusiva chans!”. Uppenbarligen är jag ingen om jag inte konsumerar genast, allt, hela tiden 24/7/365.

Bolag plöjer ner många fina miljarder på att övertyga oss att om vi bara använder rätt kräm, rätt rakhyvel, det oslagbara mjällschampot, tvål, matkasse, köper det fantastiska rosévinet och spelar på nätkasino så blir vi inte bara lyckliga, vi blir också någon som andra vill vara med. Och tänk på all tid vi sparar – så vi får tid att konsumera ännu mer! Vilken lycka!

Tänka att det var så enkelt! Tänk att man inte längre behöver se tiden an. Ekorr-hjulet snurrar och det gäller att försöka hänga med. För vem är det som styr vår tid och bestämmer våra behov?

Är det verkligen vad vi vill? Är vi människor reducerade till konsumenter? Vi anammar kejsarens nya kläder varhelst de dyker upp, okritiskt och oavsett avsändare? Vi köper villigt grisen i säcken. Oreflekterat. Mest prylar och flest krediter vinner.

Vaddå? I nöden prövas vännen, sägs det, och många bäckar små gör stor å oavsett om det gäller skulder eller sparande. Hur många är kvar när man frivilligt vandrat till ruinens brant, bara för att vi inte längre kan vänta och längta?

Annons

Livet är orättvist och sen dör man. Kan låta hårt men en sak är rättvist fördelat, vi har alla 86.400 sekunder per dygn att förvalta. Vad väljer Du att göra med all tid du köper dig genom allehanda tjänster? Mer tid att surfa? Mer tid att jobba? Mer tid med din partner, mer kvalitetstid med barnen?

Vad är kvalitetstid för dig? Ekorrhjulet eller tillgänglighet via on demand-tjänster? Att hinna stanna upp och dra ett djupt andetag, vända ansiktet mot solen och låta lungorna fyllas av morgonens dis och dofter? Eller är du fullt upptagen med att rusa vidare för att hinna med? Ja, vaddå?

Kan vi inte gemensamt undvika dylika energitjuvar och mota Olle i grind. För den som är satt i skuld är inte fri, oavsett hur mycket tid du köper dig. Personligen har jag inget emot att vänta och längta då jag vet att allt inte är guld som glimmar. För låter det för bra för att vara sant så är det troligen så.

Tänk om fler insåg att var dag har nog av sin egen plåga, istället för att ta fram spaden och gräva en egen grop att själv falla i.

Josefine Allenberg

Gillar du det vi gör? Stötta oss på Swish: 123 384 82 49 eller på Patreon.

Become a Patron!