Finns det ett demokratiskt samtal i Sverige – och vem begränsar det?

Finns det ett demokratiskt samtal i Sverige – och vem begränsar det?

Finns det ett demokratiskt samtal i Sverige och vem eller vilka hotar i så fall detta? Det frågar sig juristen Johan Svensson – här i sin tredje artikel i en serie, som NB Nyhetsbyrån publicerar. Den senaste var inne i tisdags.

Annons

I en intervju kommenterade statsminister Stefan Löfven (S) uppgifter om att SVT-medarbetare nu tvingas få livvaktsskydd efter hat och hot så här (”Stefan Löfven om hoten mot SVT-profilerna: Avskyvärt”, Aftonbladet 2020-09-22):

”Det är en så grundläggande del av vår demokrati att vi har undersökande media. Att krafter då använder de här medlen är avskyvärt. Det är något vi måste arbeta väldigt, väldigt strukturerat emot”.

Ändå är det uppenbart att vi inte har några ”undersökande media” i egentlig mening. För det finns ingen granskning av systemfel inom vare sig rättsstaten eller medierna (”Den granskande journalistikens moment 22”, Nyhetsbyrån NB 2020-10-20).

Det finns därför inte heller någon svensk rättsstat, då en sådan garanterar alla medborgare rätten till en rättvis rättegång och har fria och oberoende medier som granskar rättsväsendet.

Det finns idag ingen som talar öppet om detta. Visserligen yttras emellanåt kritik mot att rättsstatens principer inte efterlevs, men kritiken är då indirekt. Ofta används istället uttryck som ”hot mot rättsstaten” för att beskriva frånvaron av en rättsstat.

I debattartikeln ”De vita fläckarna – ett hot mot demokratin” (Europaportalen 2019-11-27) skriver Gunnar Hökmark (M), tidigare ledamot i Europaparlamentet 2004-2019 och riksdagsledamot 1982-2004, att ”den som tror att bara högerpopulism hotar rättsstaten bör vidga perspektivet och se socialdemokraternas agerande”.

I en intervju om rättsväsendet och misstankar om att domstolarna höjer beviskraven i publika mål ifrågasätter dock chefsåklagaren Stefan Lundberg om vi ”verkligen har självständiga och oberoende domstolar” (”Åklagaren: ’Det springer runt massor av skyldiga på gatorna'”, Expressen 2020-10-02).

Annons

Carl Heath, särskild utredare för att värna det demokratiska samtalet, kom i ett betänkande som lämnades till regeringen den 29 september 2020 att dra slutsatsen att ”näthatet i dag är så omfattande att det stör det demokratiska samtalet och därmed utgör ett hot mot demokratins funktionssätt i Sverige” (”Allvarligt – näthat slår mot demokratin”, SvD 2020-09-29).

Carl Heath menar att den digitala tekniken har gjort det enklare att sprida desinformation och propaganda. Enligt honom är det inte bara ryska aktörer som sprider detta, även om dessa är ”särskilt aktiva”:

”Desinformation och propaganda sprids också av högerextrema grupperingar, det kinesiska kommunistpartiet, den amerikanska presidentadministrationen liksom av andra, ofta anti-demokratiska, grupperingar inom Europa och Sverige.”

Ett av de förslag som Carl Heath lämnar för en ”stärkt demokratisk motståndskraft” är därför att regeringen bör anta en nationell strategi mot ”desinformation, propaganda och näthat”.

Rebecca Weidemo Uvell är en av dem som har kritiserat Carl Heaths slutsatser. Enligt henne hotas inte det demokratiska samtalet ”av att åsikter man ogillar finns och sprids och att vissa av dessa ifrågasätter sådant som det finns en konsensus kring” (”Yttrandefrihet ska inte skydda makthavare”, SvD 2020-10-01).

Hon menar att yttrandefriheten inte heller ska användas för att ”skydda makthavare från att kritiseras” och anser vidare att det är fel att klumpa ihop jobbiga åsikter ”till näthat och propaganda och kalla det ett hot mot demokratin”.

EU-parlamentarikern Jessica Stegrud (SD) blev nyligen avstängd från Facebook i ett dygn för att hon ansågs bryta mot bolagets uppföranderegler för att motverka näthat när hon kallade en person som hade sammankopplat Sverigedemokrater och nazister för ”okunnig”.

Avstängningen är enligt en ledarskribent ett exempel på ”en av de mest oroande tendenserna för det demokratiska samtalet i dag” (”Stegrud tillbaka men problemet består”, Smålandsposten 2020-10-15).

Att ”ett privat företag som har rätt att stänga av och censurera” efter eget godtycke gör det är nog så allvarligt, men att vi nu har en svensk regering som överväger att göra detsamma är betydligt allvarligare.

För det skulle innebära att rätten att delta i det demokratiska samtalet begränsas ytterligare och att staten fastslår att demokratin inte tillhör oss alla.

Johan Svensson

 

Kommande reportage:

Del 4 – ”Vad får rättvisan kosta?”

 

Foto: Kremlin.ru

Gillar du det vi gör? Stötta oss på Swish: 123 384 82 49 eller på Patreon.

Become a Patron!