”De nya utvandrarna” – en utlandssvensk ser på sitt gamla hemland

”De nya utvandrarna” – en utlandssvensk ser på sitt gamla hemland

Efter 20 år i New York och FN-arbete kom han hem till Sverige och häpnade över det hätska debattklimatet, gatuvåldet, den havererade migrationspolitiken. Och han träffade sin ungdomskärlek, som just hade fått sparken efter att ha varit för frispråkig kring migrationsfrågor… 

Annons

Rolf Söderlinds roman ”De nya utvandrarna” (Vulkan) handlar om det nya Sverige. Det Sverige som skulle bli ett föredöme, en ”humanitär” stormakt. Det handlar om de människor som kom hit, om dem som bodde här. Om alla dem som kände att det blev fel. Författaren har en egen bild av allt detta.

Rolf Söderlind har bott utomlands i mer än 30 år, arbetat för nyhetsbyrån Reuters över hela världen och han bosatte sig slutligen i Storbritannien för 20 år sedan. Men som alla migranter har han förstås en bit av själ och hjärta kvar i det gamla hemlandet. Sorgen över vad det blev av Sverige återspeglas i hans senaste bok.

Den skildrar infödda – liksom även inflyttade – svenskar som inte längre står ut med Sverige sådant det har blivit. Om det som har blivit helt galet i vårt land, om vänsterns hetsjakt på folk som vågade sig på att kritisera den havererade migrationspolitiken. Människor som till sist ger upp och flyttar från Sverige. Men också om dem som finner sin roll i det nya landet.

Jag sträckläste boken. Till en början kändes den litet väl tillrättalagd och pedagogisk i sin ton. Det ena eländet följde på det andra för att läsaren verkligen skulle förstå hur politiskt korrekt tonen var i det gamla konungariket och hur totalt landet hade havererat.

Men romanen nyanserar sig efter hand och Söderlinds bild av hur utlandssvensken ser på Sverige är intressant. Boken sammanfattar – i händelserna kring en återförenad svensk familj på ”fridfulla” Lidingö – de problem vi har sett på senare år, den oro människor känner och skall nog främst ses som ett debattinlägg.

Man blir hemmablind och även om väldigt många människor, som blundade hårt 2015, nu har öppnat ögonen – är det fortfarande mängder av svenskar som går sovande genom tillvaron. Fram till den dag olyckan är framme och drabbar dem själva. Kanske kan Rolf Söderlinds roman – som alls inte är så svart-vit som jag först trodde – väcka en och annan ur dvalan.

Kulmen i berättelsen är hur som helst det tidlöst träffsäkra citatet av Antikens grekiske filosof Aristoteles: ”Tolerans och apati är döende kulturers sista dygder”.

Annons

Tolle, lege!

Christopher Jarnvall

Gillar du det vi gör? Stötta oss på Swish: 123 384 82 49 eller på Patreon.

Become a Patron!