Både skakad och rörd…

Både skakad och rörd…

Igår meddelades det att den gamle rödgardisten Jan Myrdal gått ur tiden – 93 år gammal. Hans död känns dock mindre vemodig än skotten Sean Connerys, som meddelades oss idag. Det är en legend som har gått ur tiden.

Annons

Om Jan Myrdal kan man väl säga, att han i regel hade rätt vedervärdiga politiska åsikter – om Pol Pot eller om de kinesiska kulturrevolutionärerna. Men han stod i alla fall för dem – till sin död. Han var ingen feg opportunist. Det är i alla fall förlikande.

Men icke desto mindre blir man både skakad och rörd – precis som Dry Martini – av Sean Connerys bortgång. En legendarisk skådespelare – kanske mer kult än stor skådis, kan man tycka ibland.

Connery spelade väl i regel mest sig själv. Men det räckte långt.

Det var Bondfilmerna som präglade honom och gav honom ett genombrott 1962. Den sista gjorde han 1983 – ”Never say never again” och hans Martinis har blivit världskända. Den bästa rollen jag kan erinra mig är nog i alla fall hans irländske polis i ”De omutbara” från 1987.

Han blev förstås en mycket förmögen man med åren och hade inga problem att tacka nej till en stor roll i ”Sagan om ringen” – gaget var värt motsvarande fyra miljarder kronor. Men Connery var mätt och han förstod aldrig Tolkiens böcker, därav ointresset för rollen. Sägs det.

Jag lyfter på hatten för denne legendariske skådis och kommer för att hedra honom genom att blanda mig en Dry Martini så här på lördagkvällen. Hur var det nu han ville ha den? Skakade eller rörd…?

Jag minns inte. Så det får bli en bra whisky istället – för att apostrofera den 90-årige nu hädangångne skotten!

Annons

Christopher Jarnvall

Gillar du det vi gör? Stötta oss på Swish: 123 384 82 49 eller på Patreon.

Become a Patron!