En annan kontroversiell amerikansk president

En annan kontroversiell amerikansk president

I spåren av en av de mer färgstarka amerikanska presidenterna kan det vara värt att notera, att vederbörande långt ifrån är ensam om att ha skapat rubriker. Och vad man än tycker om den (minst intill januari) sittande presidenten, kan vi nog konstatera, att det lär bli fler rubriker.

Annons

Precis som idag visavi Donald Trump var omvärlden ömsom positiv, ömsom negativ till Andrew Jackson (1829-37). Det är ju så det brukar vara med folk som sätter sin prägel på historien. De kan helt enkelt inte undvika att trampa någon på tårna. Förmodligen försöker de inte ens.

Andrew Jackson är hur som helst en av de banbrytande statsmännen i USA:s historia. Född 1767 som son till en irländsk invandrare, död 1845. Däremellan hann han med att vara jurist, general och president. Dessutom grundade han partiet Demokraterna. Han tillhörde den ”demokratiska” falangen av det ursprungliga republikanska partiet, som bröt sig ut 1828.

Liksom sin nutida efterföljare var Jackson inte bara illa omtyckt av många. Han var även exekutiv och har historiskt sett överskuggat såväl företrädare som efterträdare.

Vem minns idag på rak arm John Quincy Adams (fadern är mer känd) eller Martin Van Buren (förutom att han är den ende president som inte haft engelska som modersmål)?! Och vem kan om tio år säga vad Obama eller Biden (eller vem det nu blir) faktiskt uträttade…?

Jackson lär ha varit en fighter redan i unga år. Han karakteriseras som misstänksam, grälsjuk och aggressiv. Men också som en man med med stark rättskänsla, intuitiv lojalitet och ledarutstrålning. Och han beundrade Napoleon, som var samtida.

Som tonåring deltog han i frihetskriget mot britterna, studerade sedan juridik och var under många år jurist i North Carolina och det som kom att bli staten Tennessee. Han var även plantageägare, slavägare och han byggde upp en textilfabrik och ett whiskybränneri på sitt gods.

I början av 1800-talet valdes Andrew Jackson till generalmajor vid Tennessees nationalgarde, trots mycket begränsad erfarenhet av det militära efter Frihetskriget. När kriget mot britterna bröt ut 1812 utkämpade Jackson och hans nationalgarde framför allt strider mot de indianstammar som slöt upp på engelsmännens sida.

Annons

Kriget i Nordamerika – där USA tog Napoleons parti för att ta Kanada – blev dock ingen särskild framgång för amerikanerna. I Kanada slogs man tillbaka och britterna intog och brände huvudstaden Washington.

Det var först det misslyckade brittiska försöket att ta New Orleans den 8 januari 1815 som vände krigslyckan. Andrew Jackson ledde amerikanerna. Men då var freden redan sluten i december året före. Postgången var dock rätt långsam, så ingen fick vetskap om detta. Jackson drev på kriget ända in i mars.

Segern vid New Orleans blev viktig för den unga federationen och den 8 januari firades länge som en andra nationaldag. Efter det avtog alla brittiska försök att återkolonisera Nordamerika söder om Kanada och samförståndet mellan engelsmän och amerikaner har sedan i 200 år varit ganska gott.

Efter de militära framgångarna slog sig Jackson på politiken. Han kandiderade i presidentvalet 1824 och fick flest elektorsröster – men representanthuset valde Adams. Jackson försökte på nytt 1828 och lyckades bättre då.

Han var aldrig särskilt omtyckt – framför allt inte av motståndarna som liknade honom vid en åsna. Men just det djuret blev därför symbolen för det nya Demokratiska partiet.

Jackson var nationalist och statsbyggare. Han drev en hård nationell politik mot sydstatsseparatister och staternas självständighet. Han fortsatte även sin hårda linje mot indianerna och genomdrev den s k Indian Removal Act.

Urbefolkningens mark tvångsinlöstes och närmare 50.000 indianer förflyttades till de obebyggda markerna väster om Mississippi. USA:s högsta domstol brydde sig inte om några överklaganden. Tusentals människor dog på denna ”tårarnas väg”, som fullföljdes av Jacksons efterträdare.

Andrew Jackson lär ha varit misstänksam och grinig mot de flesta. Förutom indianer ogillade han penningmakten och centralbanken. Han menade att denna institution gjorde de rika än rikare och tog makten från kongress och folk. USA kom, menade han, att styras utifrån och framför allt gynnades unionens nordöstra delar.

Det var också under Jacksons presidentskap som tullfrågan accentuerades – en viktig orsak till att sydstaterna bröt sig ur unionen med det påföljande inbördeskriget på 1860-talet. Striden stod mellan sydstaterna, vars ekonomi i huvudsak baserades på storjordbruk, och nordstaterna där ekonomin var mer diversifierad och industrin växte fram.

Sydstaterna menade, att tullarna på import från Europa missgynnade dem, medan de industrialiserade Nordstaterna önskade ett mer protektionistiskt system. Och detta ledde så småningom till splittringen. Slaveriet var bara en bifråga – om än nog så viktig för den som var ofri. Och en bra ursäkt för nordsidan att driva på kriget.

Men det är en annan historia.

För Andrew Jackson slutade livet som plantageägare på godset. Han var då en gammal man. Eftermälet har blivit blandat och har växlat i takt med att kroppen har återtagits av jorden. Han är begravd vid sin herrgård, som finns kvar än idag.

Christopher Jarnvall

Gillar du det vi gör? Stötta oss på Swish: 123 384 82 49 eller på Patreon.

Become a Patron!