”Jag är inte er mångkulturella maskot!”

”Jag är inte er mångkulturella maskot!”

Teresia Anicic är samhällsdebattör och liberal humanist. Hennes texter kommer att då och då att återfinnas på NB Nyhetsbyrån. Teresia skriver här om migrationskaos och -haveri, om de låga förväntningarnas rasism och om att bli någons ”mångkulturella maskot”:

Annons

”Från vänsterliberalt håll stöter jag då och då på uppfattningen ”men du som är … har ett utländsk namn och … ähum” (mörkt hår, jo jag vet det faktiskt) … ”hur kan du tycka att …?”

Att vadå?

Att det finns ett land som heter Sverige som jag är en del av, som håller på att gå åt helvete? Det är ju inte ens en åsikt, bara ett konstaterande.

Att Sverige inte längre kan ställa sina dörrar på vid gavel för oreglerad invandring från alla världens mest problematiska länder?

Att Sverige håller på att sjunka ned i en mångkulturell sörja som skötsamma svenskar och invandrare snart kommer att flytta bort från? Faktum är att svenskar flyttar från Sverige varje dag och tids nog kommer de vara i minoritet i sitt egna land.

Jag tycker inte att man ska missbruka ordet rasism, men vad ska jag kalla det när man förväntas ha vissa uppfattningar och åsikter baserade på ett efternamn och ett utseende?

Så nu tar vi det en gång för alla:

Annons

JAG ÄR INTE ER MÅNGKULTURELLA MASKOT.

Jag vill inte ha en klapp på huvudet och jag har inte era världsfrånvända åsikter i generna. Om jag tar illa upp när ni tror att jag inte kan tänka själv?
Självklart gör jag det.

Och låt mig förklara en sak till. Vi som både är svenskar och kan se samhället med andra glasögon, vi förstår inte samhället sämre – utan bättre.

Med kroatiska glasögon ser jag att Sverige styrs av extremister vars idéer skulle få de flesta européer att knacka sig i tinningen otaliga gånger.

Jag ser Sverige som något värdefullt, något som är värt att bevara och älska. Men en av världens äldsta demokratier och ett i grunden väldigt bra samhälle håller på att förvandlas till något helt annat.
Något jag helt ärligt inte vill vara en del av.

Många jag känner bor också lite närmre – eller mitt i – det som den svenska medelklassen har flytt från:

Bostadsområden som styrs av kriminella och Shariapoliser där tjejer tvingas välja mellan att klä sig ”anständigt” och att bli trakasserade på öppen gata.

Skolor där både lärare och rektorer brukar ge upp efter en eller två terminer.

Hot mot journalister som uttrycker kritik mot extremism.

Kyrkor som vandaliseras.

Poliser som säger upp sig.

Är det detta jag förväntas blunda för eller sympatisera med för att jag råkar heta Aničić i efternamn?

Jag vägrar.

Jag representerar bara mig själv men jag vet att många med rötter från Balkan, Iran, Libanon, Syrien samt Öst- och Sydeuropa liksom jag har fått nog. En del ser sig som svenskar, en del som något annat men det spelar faktiskt ingen som helst roll längre vad vi definierar oss som. Vi vill helt enkelt inte se Sverige, som vi en gång kände det, gå i graven.

Och framför allt:

Om ni nödvändigtvis vill köra Sverige i botten…

Om ni låter samhället rivas isär, etnifieras och islamiseras…

Gör det inte i vårt namn!”

Gillar du det vi gör? Stötta oss på Swish: 123 384 82 49 eller på Patreon.

Become a Patron!