”Tech-jättarna och svenska politiker skall inte bestämma vad vi skall få läsa!”

”Tech-jättarna och svenska politiker skall inte bestämma vad vi skall få läsa!”

Tech-jättarna och svenska politiker skall inte bestämma vad vi skall få läsa. I jämförelse med den kritik internationella statsmän som Merkel har riktat mot att Trump har stängts av från sociala media, är den svenska regeringens censurvänliga attityd ynklig. Det menar Lars Lundbäck, entrepenör och medlem i MED samt Edward Nordén, partistyrelseledamot i MED.

Annons

”Den Arabiska våren 2010 inleddes med att tunisiern Mohammed Bouazizi tände eld på sig själv som en protest mot polisens beslag av hans grönsaksvagn. Därefter utlöstes en protestvåg som kom att sprida sig från Tunisien till flera länder på den arabiska halvön och i Afrika. Under Arabiska våren kom sociala medier som Facebook och Twitter att spela en avgörande roll för protesterna. Inte minst möjligheten för de protesterande att komma i kontakt med varandra och att organisera sig.

Svaret på protesterna blev, inte oväntat, att styrande i flera länder försökte strypa tillgången till internet och sociala medier. Att utöva censur och begränsa tillgången till internet och till sociala medier, är en frekvent metod även i länder som Kina, Iran, Nordkorea och andra länder med andra hårdföra regimer. Vanligen med förevändningarna att inskränkningarna behövs för att förhindra desinformation, propaganda samt att skydda i länderna mot yttre hot, lögner och påverkansoperationer.

Att Donald Trump har varit en både älskad, avskydd, orädd och kontroversiell president har ingen ifrågasatt. Trumps sätt att använda Twitter som plattform saknar också motstycke inom den politiska världen. Att som president ibland twittra sarkastiskt, med epitet om politiska motståndare och ha en helt öppen och omodererad replik- och kommentarsfunktion är även i det avseendet något som skiljt sig från många andra politiker. Även mot många svenska regeringspolitiker, där kritiska eller ifrågasättande användare på sociala medier ibland blockeras, hindras från att kommentera eller där kommentarer blir borttagna eller dolda.

Under en längre tid blev Trumps twittertexter ofta försedda med varningstexter av Twitter. Efter stormningen och attacken mot Kapitolium den 6/1 2021 stängdes presidentens Twitterkonto dock av permanent. Han tilläts dock från Vita Husets officiella Twitterkonto få publicera en video där han fördömde stormningen av parlamentet. Kort efter avstängningen från Twitter följde Facebook, Youtube efter. För Twitterkonkurrenten Parler, togs möjligheten till nedladdning bort av Google och Apple på plattformarna. Detta samtidigt som Amazon stängde av driften vilket helt dödade plattformen.

Att stänga av en sittande president, en rad andra demokratiskt valda politiker, politiska rådgivare samt inte minst tiotusentals privatpersoner möttes av blandade reaktioner. Tysklands Angela Merkel uttryckte kritik med att avstängningen var ”problematisk”, följt av att ”rätten till åsiktsfrihet är av grundläggande betydelse”. Även Mexikos president Andres Manuel Lopez Obrador uttryckte kritik med, ”Att låta privata företag avgöra vem som kan tystas och censureras strider mot yttrandefriheten”. Följt av, ”det är som att en censurdomstol skapas, som en helig inkvisition, för att hantera den allmänna opinionen”.

Även i Sverige möttes avstängningen av reaktioner. Digitaliseringsminister Anders Ygeman (som själv undkom ansvarsutkrävande för säkerhetsläckaget i Transportstyrelsen) menade i en debatt i SVT nyhetsmorgon 13/1 med yttrandefrihetsexpert Nils Funcke, att sociala medieplattformarna borde avkrävas motsvarande utgivaransvar för det som användarna skriver på plattformarna.

I flera diskussioner på sociala medier har även andra från vänsterhåll försvarat avstängningen att plattformsägare är privata företag och som därför gör som de vill. Ett försvar som haltar betänkligt. Både Facebook, Youtube och Twitter tillhör ett fåtal helt dominerande aktörer på en digital oligopolmarknad. Plattformsägare där besluten om censur sker helt utan hänsyn till demokratiska processer, transparens och insyn. I synnerhet då också om vilka politiska krafter och motiv som kan finnas bakom censuren.

Annons

Informationsfriheten, yttrandefriheten och möjligheten för åsikter att mötas och bemötas är centralt i en demokrati. Något som gäller för alla åsikter och även de mest vedervärdiga sådana. Att en fungerande demokrati hotas av åsikts- och yttrandefrihet på sociala medier är nonsens. Den hotas däremot av de som är för fega för att försvara den, de som vill begränsa och kringskära yttrandefriheten och de som nu också gör det.

Problemet ligger inte här i att det skulle saknas felaktigheter på internet att ha synpunkter på. Att det finns sådant som är direkt felaktigt och som därför förtjänar att bemötas och avfärdas. Problemet ligger istället i vem och vilka som objektivt eller subjektivt då skulle få avgöra vad som är lögn ställt mot vad som är sant och fakta. Vilka som ska agera digitala grindvakter över vad vi ska få läsa och vad som ska censureras bort som för skadligt för läsarna. Där problemet för det sistnämnda inte minst också ligger i vilka särintressen som har ett egenintresse av censuren.

Lika lite som vi accepterar att ett fåtal privata telefonbolag skulle tillåtas att både avgöra och stänga av folk som anses säga olämpligheter på telefon, ska vi acceptera att andra ska få styra vem, vad eller vilka som vi får läsa.”

Gillar du det vi gör? Stötta oss på Swish: 123 384 82 49 eller på Patreon.

Become a Patron!