Grattis, Kungen!

Grattis, Kungen!

Idag fyller kung Carl XVI Gustaf 75 år. Grattis! Det borde vi fira genom att återupprätta en del av kungamakten, så att en större maktdelning i konstitutionen återskapas enligt 1809 års regeringsform. Kungen kan fylla en viktig, neutral funktion i rikets styre och förvaltning.

Annons

Carl XVI Gustaf har suttit längre än någon annan svensk kung på tronen – 48 år i september! Närmast kommer Magnus Eriksson på 1300-talet – 45 år. Därefter unionskungen Erik av Pommern och Gustav V med vardera 43 år.

Monarkin blir också allt mer populär. Eller i vart fall inser alltfler att institutionen inte bör ifrågasättas.

Liberala Expressens ledarredaktion överger också kravet på att monarkin skall avskaffas. Detta under rubriken: Grattis, kungen – och leve monarkin! Det är glädjande. att en del liberaler börjar inse att landets konstitution också behöver kontinuitet.

I USA – ett gott exempel – upprätthålls kontinuiteten genom att Högsta domstolens nio domare utses på livstid. Sedan 1789 har USA endast haft 17 ordföranden i Högsta domstolen. Ett motsvarande förfarande hade vi gärna sett i Sverige – där kungen kunde utse domarna.

Men i Sverige har vi sedan 1974 i princip en republikansk författning med en monark som rikets symbol. Torekovkompromissen 1971 mellan de borgerliga och socialdemokratin fastställde, att kungen skulle förbli statschef men fråntas all makt.

Kungen medverkar alltså sedan mitten av 1970-talet i den politiska ledningen av landet endast i två sammanhang: I utrikesnämnden och vid riksdagens öppnande.

Men det är dags att återaktivera kungamakten. Vi behöver – utöver kontinuitet – även ordentlig maktdelning. En konstitution som förhindrar, att ett enskilt valutslag kan räcka för att förändra stora delar av den svenska statsapparaten. Det var syftet från början.

Annons

Att statschefen – kungen – därför får uppdraget att utnämna domarna i hovrätterna, i högsta domstolen och i högsta förvaltningsdomstolen vore utmärkt. Där behövs totalt oförvitliga och opolitiska aktörer.

Utnämningsförfarandet av ordinarie domare bör beredas i domarnämnden, men istället för att – som idag – lämna förslag till regeringen, som sedan utser, borde nämndens förslag gå till statschefen för beslut.

Polen och Ungern kritiseras ju ofta för att dess regeringar lägger sig i domstolsväsendet, bland annat domarnas pensionsålder. I princip har vi samma svaghet i maktfördelningen i Sverige, där politiker i regeringen får utse domare.

Sverige behöver här återupprätta en ordentlig maktdelning mellan den verkställande och dömande makten. Genom att flytta befogenheten att utnämna högre domare från partipolitikerna i regeringen tillbaka till kungen, kan domstolarnas oberoende bättre garanteras.

Grattis kungen! Detta vill vi gärna ge Majestätet i 75-årspresent!

Christopher Jarnvall

Gillar du det vi gör? Stötta oss på Swish: 123 384 82 49 eller på Patreon.

Become a Patron!