Rasbiologiska institutet – en (s)vensk historia

Rasbiologiska institutet – en (s)vensk historia

Den 13 maj 1921 – för idag etthundra år sedan – fattade riksdagen beslut om grundandet av Statens institut för rasbiologi. Det startade sedan i Uppsala 1922 i syfte att få fram en vetenskaplig grund för rashygieniska åtgärder. Institutet var administrativt självständigt till 1958. Verksamhetens efterdyningar upphörde 1976.

Annons

Rasbiologiska institutets förste chef blev docenten Herman Lundborg och det är han som framför allt har förknippats med institutionen, även om han sedan hade ett par efterträdare. Ämnet hade legat i tiden under 1800-talet vetenskapliga forskning och utvecklades sedan under förra seklet. Flera sällskap med intresse för rasbiologi startade redan åren före Första världskriget.

Institutet bildades efter en motion, som för all del hade undertecknats av riksdagsmän från samtliga riksdagspartier år 1921. Men några ledamöter hade varit speciellt drivande: Nils Wohlin från Bondeförbundet (sedermera Centerpartiet) och den socialdemokratiske psykiatrikern Alfred Petrén och partikollegan Edvard Vavrinsky. De båda förstnämnda motionerade senare också för tvångssterilisering.

Allt tyder dock på att själva motionen om ett rasbiologiskt institut var författad av Herman Lundborg.

Institutet lär inledningsvis ha haft ett brett stöd bland svenska intellektuella, men allt fler bytte sedermera fot under 1930-talet, vartefter de tyska nationalsocialisternas förbrytelser kom i dagen. Den socialdemokratiska regeringen tillsatte 1935 den antinazistiske läkaren Gunnar Dahlberg som chef för institutet. Men verksamheten fortsatte – åtminstone formellt till 1958.

Fredagen den 13 maj 1921 fick alltså propositionen om att inrätta ett Statens institut för rasbiologi bifall i riksdagens båda kamrar. Bakom riksdagsbeslutet fanns motionen, som hade framförts i riksdagens båda kamrar den 13 januari 1920 och undertecknats av ledande politiker som socialdemokraten Hjalmar Branting och även högerns Arvid Lindman.

Under Lundborgs ledning genomfördes sedan rasbiologiska undersökningar av runt 100.000 svenskar, något som presenterades 1926 och i förkortad version blev en lärobok för gymnasiet med titeln Svensk raskunskap. Efterträdaren Dahlberg var mer inriktad på vad man ansåg var en samhällsnyttig ärftlighetsforskning för att stärka folkhälsan.

Det har talats mycket om uppkomsten av det rasbiologiska institutet. Man vet idag att det fungerade som en inspirationskälla för mycket av den forskning som ledde fram till nazisternas förbrytelser, där människor användes för rena experiment. Och experimenterade gjorde man även i Sverige.

Annons

Det låg dessvärre i tiden att hålla på med den här typen av cyniska och förfärliga experiment. Socialdemokraterna kan dock inte svära sig fria. De satt vid makten och paret Alva och Gunnar Myrdals verksamheter hade också sin upprinnelse i den verksamhet som startade på 1920. Inte minst vad det gäller tvångssteriliseringar, som alltså pågick fram till mitten av 1970-talet.

När Jan Arvid Böök efterträdde Gunnar Dahlberg som chef på 1950-talet ändrades namnet och själva institutet ersattes av Institutionen för medicinsk genetik. Verksamheten knöts till Uppsala universitetet. Idag sker forskning kring genetik vid Uppsala universitet, där flera institutioner ingår.

Christopher Jarnvall

Gillar du det vi gör? Stötta oss på Swish: 123 384 82 49 eller på Patreon.

Become a Patron!