Sverige vacklar – och det politiska etablissemanget följer med i fallet

Sverige vacklar – och det politiska etablissemanget följer med i fallet

I natt brann det igen. I Umeå eldades femton bilar upp i ett bostadsområde. Ett sätt att berätta att ”vi gör vad vi vill – ni har inget att sätta emot”. Och så är det. Vårt samhälle är oskyddat mot den aggressivitet som nu breder ut sig. Och vi har bara sett början.

Annons

I dagarna häktades en syrisk migrant för att ha huggit ihjäl en man som försökte stoppa ett rån på den restaurang där han befann sig. För offret handlade det om att visa civilkurage och hjälpa en utsatt restauratör. Det straffades med döden…

Mannen – en etnisk svensk 57-åring – som växte upp i Sverige under en tid när det var ytterligt sällsynt att man blev nedhuggen av rånare, var förstås helt oskyddad mot den aggressivitet och ondska som har brett ut sig i vårt land på senare år.

Vi är rätt hjälplösa. Det är Sveriges befolkning som får betala priset för denna explosion av ondska som är resultatet av mediokra politikers experimentlusta eller bara inkompetenta oförmåga att styra vårt land. Lyssna gärna till Richard Sörmans kommentarer i ett inslag på Riks.

Samtidigt kräver stat, regioner och kommuner att vi skall fortsätta att betala skatt för en administrationskarusell som inte leder någonstans. Bara snurrar runt på stället. Som karuseller brukar göra.

En politisk röst i flödet konstaterade, att människor i sin frustration söker sig till ytterkantspartier. Och så kan det vara. De etablerade partierna levererar inte.

Problemet har väl accentuerats genom att politikerrollen numera ofta är ett yrke, inget kall. Det innebär att politiker också slåss med näbbar och klor för att få behålla jobbet. De har inget annat att falla tilllbaka på och då blir de ängsliga dussinmänniskor, som låtsas bry sig om folket vart fjärde år.

I det läget söker sig frustrerade väljare andra vägar.

Annons

Men just frustrationen i dessa tider beror nog på att väldigt många – utom tydligen de etablerade partierna – ”såg det komma”, allt medan farhågorna avfärdades som fobier och främlingsfientlighet. Och nu står vi här med skägget i brevlådan och inser att de som har ställt till det faktiskt inte har förmågan att lösa situationen.

Sverige kan fortfarande räddas, men det håller på att gå käpprätt åt fanders och steg för steg inser Sveriges arbetande och skötsamma invånare, att farorna ökar alltmer och etablissemanget förblir oförmöget att hantera situationen.

Då söker man sig till partier och rörelser där det är uppenbart att det utagerande engagemanget är större än bekvämligheten. Detta kommer vi att se mer av.

Christopher Jarnvall

Gillar du det vi gör? Stötta oss på Swish: 123 384 82 49 eller på Patreon.

Become a Patron!