Italiens ekonomiska boom efter kriget, som hyllats som ”det ekonomiska miraklet”, var också ett missat tillfälle för Italien att befästa sin position som Europas transitnav. I århundraden ledde alla vägar till Rom, vilket placerade Italien i slutet av de globala handelsvägarna. Under årtiondena efter kriget lyckades Italien dock inte dra nytta av sina geografiska fördelar. I stället för att bli Europas port blev Italiens ekonomi beroende av tillverkningsindustrins och turistnäringens nycker.
Idag trotsar Europas handelsvägar med Asien och Afrika all logik. Varor från Östafrika och Asien korsar Medelhavet för att sedan gå förbi italienska hamnar och i stället bege sig till Nordeuropa, där knutpunkter som Rotterdam prioriteras. Denna omväg ökar restiden och miljöpåverkan på grund av bränsleförbrukningen.
När Giorgia Meloni blev premiärminister utlovade hon ekonomisk återhämtning. Trots små förbättringar från den nedslående tillväxttakten på 0,1 procent 2023 behöver Italien en ambitiös plan för att återuppliva sin ekonomi. Trots århundraden av global dominans förbisågs de italienska hamnarna i den globala leveranskedjans övergång till nordliga hamnar, främst på grund av Italiens långsammare modernisering och regulatoriska hinder.
Andra världskriget spelade också en viktig roll, då städer som Neapel och dess hamn utsattes för allierade och tyska bombningar. År 1950 hade Rotterdam världens mest effektiva hamnverksamhet, medan italienska regler skyddade hamnarbetare och fackföreningar, vilket hindrade effektivitet och framsteg. För att Piano Mattei ska kunna genomföras fullt ut måste Italien återfå sin status som geopolitiskt nav.
Projektet South Hydrogen Corridor, genom vilket grön vätgas från Afrika kommer in i Italien och försörjer Österrike och Tyskland, är ett lovande exempel. Betydande investeringar, som frigörs av den globala efterfrågan på hållbarhet, är ett gyllene tillfälle. Nyligen fick det tyska kemiföretaget Covestro ett uppköpserbjudande på 14,7 miljarder euro från energijätten ADNOC i Förenade Arabemiraten. Detta stärker Tysklands arbetskraft inom tillverkningsindustrin och Berlins roll samtidigt som banden med Förenade Arabemiraten stärks.
Samtidigt gör det det möjligt för ADNOC att diversifiera från fossila bränslen till hållbar innovation som kommer att bära företaget stolt in i framtiden. Betydande europeiska åtgärder följer på Rysslands energiembargo, samtidigt som Tysklands industri står inför en nedgång. ADNOC:s avtal med Eni och initiativ som ammoniak med låga koldioxidutsläpp och Iberdrolas sol- och vindprojekt på 400 MW i Spanien, som stöds av EU, kan positionera Italien som en framväxande aktör inom förnybar energi.
Projekt som förser 260 000 hem med energi kan främja energisäkerhet och jobbtillväxt, särskilt i södra Italien. Matrix Renewables har lanserat ett storskaligt projekt för att utveckla upp till 1,5 GW autonom batterilagring i hela Italien. Tyvärr hindras sådana projekt ofta av lokalt motstånd.
Italien måste gå från NIMBY-dynamik till att värdesätta sin strategiska position. Att genom royalties uppmuntra samhällen att anta gröna projekt som vätgas eller solenergi kan hjälpa till. Nyckelfrågan är om Italien kommer att fånga upp förändringens vindar och slå in på en ny kurs och omdefiniera sin roll.
Joseph Hammond
Joseph Hammond är en prisbelönt journalist som bevakar internationella frågor.
