Socialdemokraternas strategiska utrikespolitiska insatser under Andra världskriget gick handlar mest om att kröka Sveriges rygg omväxlande inför det nationalsocialistiska Tyskland och det kommunistiska Sovjetunionen/Ryssland.
De två mest flagranta exemplen, som våra grannar har haft svårt att glömma, var när den S-ledda regeringen vägrade ge den norska kungafamiljen en fristad vid det tyska angreppet våren 1940. Det andra är definitivt baltutlämningen strax efter krigsslutet.
I dagarna är det 80 år sedan den skamliga utlämningen ägde rum: Från slutet av november 1945 till januari 1946.
När Sovjetunionen ockuperade våra baltiska grannländer 1940 - ett led i Molotov-Ribbentrop-pakten - var Sverige snabbt med att erkänna ockupationen. Så sent som i slutet av 1980-talet förnekade också den socialdemokratiska svenska regeringen (dåvarande utrikesminister Sten Andersson) att Estland, Lettland och Litauen skulle vara ockuperade.
På hösten 1944 och våren 1945 flydde många balter över Östersjön undan den skövlande sovjetiska Röda armén. Många balter bar också tysk uniform. En del hade tidigare sett den tyska armén som befriare och frivilligt anslutit sig, andra hade tvångsenrollerats. Stalin krävde att de skulle skickas tillbaka och betraktas som landsförrädare.
Sveriges dåtida S-regering under Per Albin Hansson (krigets samlingsregering var då upplöst) var snabb med att efterleva de ryska kraven, trots att det folkrättsligt inte fanns någon grund för dem. Sverige hade varit neutralt under kriget. Den svenska regeringen gick till och med ännu längre och erbjöd sig att skicka tillbaka även balter som Sovjet inte begärde utlämnade…
Not our finest hour…
Socialdemokraternas utrikesminister Östen Undén är den som direkt bär skulden till Sveriges ynkliga hållning gentemot Sovjetunionen. Men ytterst låg förstås ansvaret hos regeringschefen Per Albin Hansson. Det hela skedde under mycket hemlighetsmakeri, eftersom man räknade med att opinionen skulle protestera och hjälpa de internerade balterna att fly.
Skamligt, är väl det mildaste man kan säga med tanke på de konsekvenser det fick för dem som skickade till Stalins koncentrationsläger och i flera fall död och elände. Kommunisterna (Vänsterpartiet idag) i riksdagen ville rentav skicka tillbaka samtliga 30.000 civila baltiska flyktingar till ”paradiset” i Sovjetunionen.
Den svenska opinionen reagerade förstås mycket negativt på utlämningen. Militären som bevakade lägren motsatte sig i flera fall de order man fick och dåvarande regementschefen för I12 i Eksjö, Verner Göth, straffades också för sin och officerskårens protester. Han begärde sedermera avsked. Om detta har journalisten Eric Erfors skrivit i Epoch Times.
Efter det att de baltiska staterna hade återfått sin frihet i början av 1990-talet framförde den dåvarande borgerliga regeringen Bildt en ursäkt för det som skedde under ett par månader kring årsskiftet 1945/46. Ursäkten godtogs, men många minns ännu det då socialdemokratiskt styrda Sveriges ryggradslösa hållning.
Christopher Jarnvall
veriges%20historia){kind=link}