För ungefär sju år sedan röstade britterna för Brexit. Den 31 januari 2020 lämnade landet också formellt EU och återfick friheten att handla och införa avvikande regler från och med 2021. Om man tittar på hur det har gått för Storbritannien har landet mestadels drabbats av nackdelarna med Brexit, men inte dragit nytta av fördelarna.
Nackdelarna beror på handelsstörningarna, som är ganska uppenbara och helt klart anledningen till att antalet britter som skulle rösta för att gå med i EU igen nu har en ledning på upp till 20 procent. Huruvida detta är politiskt realistiskt, och om EU kommer att vara villigt att bevilja Storbritannien alla sina undantag igen, är en annan fråga. I vilket fall som helst har det blivit mycket svårare att handla mellan EU och Storbritannien, och det är naturligtvis inte bra.
Men det var alltid känt att detta skulle bli resultatet, och även brexitörerna accepterade detta resultat, eftersom många av dem ansåg att brexit var det näst bästa alternativet jämfört med att övertyga EU om att ta den brittiska oron på allvar.
Brexitförespråkarna hävdade alltid att eventuella nackdelar med Brexit skulle kompenseras av de större fördelarna. Förutom att få tillbaka lite pengar från EU-budgeten och få mer kontroll över invandringspolitiken, handlade de fördelar som nämndes om att EU-marknaden krymper jämfört med de ökande handelsmöjligheter som finns på andra håll. Dessutom hävdade brexitörerna att Storbritannien inte längre skulle omfattas av alltmer betungande EU-lagstiftning, vilket Europeiska kommissionen själv hade medgett var ett problem när den inledde sin agenda för "bättre lagstiftning" redan 2014.
Som ett sätt att utnyttja de nyvunna Brexit-friheterna lovade premiärminister Rishi Sunak förra året att inleda en "båleld" av EU-lagar, ett projekt som nyligen övergavs. Det främsta skälet till att man inte fullföljde detta, förutom en ideologisk och partiöverskridande försiktighet mot avreglering, var det enkla faktum att många brittiska företag inte var intresserade av det, eftersom de hade gjort alla nödvändiga investeringar för att följa lagstiftningen. Ur företagens synvinkel är dessutom betungande lagstiftningskrav också till nytta för att hålla utländsk konkurrens borta. Det var alltid uppenbart att eventuella avvikelser från brittisk lagstiftning i stället skulle komma från att Storbritannien upphörde att kopiera uppdateringar av EU-lagstiftning och därmed offrade en del av sitt marknadstillträde till EU. En mycket liknande avvägning måste nu göras av schweizarna, som diskuterar hur de ska fortsätta sin skakiga relation med EU, eftersom bilaterala sektorsavtal om marknadstillträde i utbyte mot anpassning av lagstiftningen upphör att gälla ett efter ett.
Blygsamma skillnader i brittisk lagstiftning
Storbritannien har dock redan börjat avvika från EU:s regelverk på ett blygsamt sätt, till exempel genom sitt beslut att gå med i "Comprehensive and Progressive Agreement for Trans Pacific Partnership" (CPTPP) — ett avtal som omfattar cirka en halv miljard konsumenter eller 15 procent av världens BNP.
Eftersom Storbritannien redan har goda handelsavtal med nio av de elva CPTPP-länderna ligger partnerskapets främsta attraktionskraft, förutom dess symboliska värde, i handeln med ett av de två återstående länderna, nämligen Malaysia, som är en stor exportör av palmolja. Palmoljeproducenterna står för närvarande inför en ny tung EU-lagstiftning. Om Storbritannien skulle ha kopierat EU här skulle landet inte ha accepterats i CPTPP.
I motsats till EU, som är på väg att införa en hel del extra byråkrati för palmoljeimportörer med sin nya förordning om avskogning, accepterar Storbritannien helt enkelt sina handelspartners regler när det gäller palmolja. Den brittiska regeringen har också lovat att erkänna certifieringen Malaysian Sustainable Palm Oil (MSPO). I motsats till den extra byråkrati som EU vill införa kan små palmoljeodlare följa detta.
Utöver detta lovade Storbritannien också att omedelbart sänka sin tull på import av palmolja från 12 procent till 0 procent. Allt detta kritiserades av gröna aktivister, men det är kortsiktigt. Som till och med Världsnaturfonden har påpekat har palmoljeplantager imponerande hög avkastning och producerar mer olja per landyta än någon annan motsvarande vegetabilisk oljegröda. Alternativ som sojabönor, kokosnöt eller solrosolja kräver mellan fyra och tio gånger så mycket mark, vilket bidrar till miljöförstöring på andra håll. Det borde därför inte förvåna oss att EU:s strategi, som påstås bekämpa avskogningen, enligt ryktena är inspirerad av protektionism på begäran av den europeiska lobbyorganisationen för fröoljor. Även det faktum att alternativ, som sojaproduktion, inte står i fokus för EU:s beslutsfattare bör väcka en del frågor. Sojaproduktionen är en viktig drivkraft för avskogning, särskilt i Sydamerika, eftersom det kräver stora vattenmängder, bekämpningsmedel och gödsel.
Storbritanniens och EU:s handelsframgångar jämförda
Det talar gott för Storbritannien att landet inte följer EU:s mycket restriktiva strategi, som fick Indonesien och Malaysia att frysa handelssamtalen med EU i slutet av maj. Samtidigt kämpar EU också för att göra framsteg med att öppna upp handeln, eftersom man fortsätter att misslyckas med att komma överens om ett handelsavtal med Australien, på grund av sin vägran att bevilja mer marknadstillträde för australiska jordbruksprodukter. Storbritannien har däremot redan lyckats underteckna ett frihandelsavtal med Australien i slutet av 2021. Kanske kan dessa blygsamma framgångar inspirera Storbritannien att fokusera mer på de möjligheter som brexit erbjuder.
Under tiden kan man i EU redan se vissa tecken på självrannsakan. Tysklands förbundskansler Olaf Scholz uppmanade nyligen till ett snabbt slutförande av handelsavtal som inte bara skulle bli "kolonialism", efter klagomål från framför allt afrikanska länder om att EU ägnade sig åt "nykolonialism och regleringsimperialism" genom att koppla större öppenhet för handel till krav på arbetstagares rättigheter, livsmedelssäkerhet och klimatpolitik. Några av EU:s afrikanska handelspartner hotade till och med att vända sig till Kina i stället. Scholz hävdade att "om vi fortsätter att förhandla om nya frihandelsavtal i flera år utan framgång, kommer andra att diktera reglerna i framtiden — med lägre miljömässiga och sociala standarder." Det finns inte mycket att tillägga till detta.
Pieter Cleppe,
Redaktör, Brussels Report (brusselsreport.eu)
