Den 29 maj är Sveriges Veterandag. Flaggan är i topp (det är dubbel flaggdag - även Kristi himmelsfärdsdagen) och vi minns våra tappra veteraner, levande och döda. Liksom vår kristna tros upphov.
Själv var jag iväg en sväng till Cypern på 1980-talet. Goda minnen och vänner för livet och - om jag skall vara ärlig - förhållandevis lugnt. Så vi gjorde nog vårt jobb bra i denna europeiska gamla oroshärd, där greker och turkar har svårt att samexistera.
Och på Cypern finns fortfarande FN, även om Sverige flög hem redan i slutet av 1980-talet.
Så småningom blev missionerna ganska många. På ”min” tid hade vi Libanon och Cypern. Dessförinnan Sinai och Kongo. Sedan har missioner som Bosnien och Mali följt.
Snart kanske vi hamnar i Ukraina. Det kommer i så fall att behövas. När jag var i framme vid fronten i Cherson 2023 small det tio gånger så ofta vid där än jag kan minnas att det gjorde vid ”Cease Fire Line” på den vackra ön i östra Medelhavet.
Detta är en viktig dag och det är viktigt att vi inte glömmer våra kamrater. Jag är en stolt veteran. Den enda gången jag faktiskt har skämts i dessa sammanhang var när de afghanska tolkarna lämnades åt sitt öde.
Men en handfull av oss jobbade för ett tiotal år sedan för att få ut de afghanska tolkarna. Jag bidrog själv tillsammans med flertalet andra för att skramla ihop pengar till deras advokatkostnader.
Det handlade om några tiotal kamrater - män och kvinnor - som hade hjälpt den svenska truppen (under NATO-flagg) på plats och som faktiskt hade skäl att frukta för sina liv när vi lämnade 2014. Men där var Sverige låst och tillbommat för dem…
Några år senare tog vi däremot hit 9.000 helt ovidkommande afghaner - från norra Iran - på ytterst oklara grunder. Men det är en annan - och även det - sorglig historia…
Idag minns vi alla våra kamrater. De som verkligen betydde något. De som riskerar sina liv för att andra skall få leva. Önskar er en fin Kristi Veterandag och därtill en himla fin flaggdag!
Christopher Jarnvall
