Det blev en ganska odramatisk debatt kring Sveriges hållning i EU-frågan, när Jimmie Åkesson och Magdalena Andersson - partiledare för Sveriges två största partier - möttes i Agenda på söndagkvällen. Eller ”debatt” var väl mycket sagt. De var faktiskt rätt överens.
NATO känns opålitligt när USA svajar iväg. Då kanske EU kunde fylla en försvarspolitisk funktion? Den upprustning vi ser framför oss är enorm och den är positiv för stora delar av det svenska näringslivet. Vad är problemet om EU tar NATO:s plats? Trots allt handlar det om att vi behöver vapen och ammunition och mycket av detta tillverkas på nationell basis. Inte minst i Sverige…
Det finns dock NATO-länder som står utanför EU - som Storbritannien och Norge. Vilket Åkesson påpekade. Kanske vore det därför bättre med ett svenskt engagemang i de delar av Europa som ligger kring Östersjön och Nordsjön. Det är ju vår primära säkerhetspolitiska sfär. Medelhavsländernas Europa känns mindre relevant för oss.
Och de båda partiledarna var rätt eniga om att sydeuropeiska intressen mest brukar kanaliseras mot att få del av Nordeuropas pengar. Det är för övrigt intressant att se hur Socialdemokraterna anammar allt mer av SD:s gamla käpphästar…
Så långt gott och väl och full enighet. Men sedan började S-ledaren krysta fram litet polariserande halvsanningar för att få igång en politisk pajkastning. Synd att hon inte klarade av att hålla god ton hela vägen. Och inte särskilt statsmannamässigt av en som gärna vill åt statsministerposten igen…
Men annars var det, som skrivits, anmärkningsvärt hur eniga de två partiledarna var. Och uppenbart hur S börjar närma sig SD alltmer.
Christopher Jarnvall
