– Det är som ett slags tidsdokument över de tjugo år jag arbetat som journalist i Sverige, förklarar Joakim Lamotte sin nya bok Där stormen är. En “swishhoras” betraktelser, där han skildrar den svenska samhällsutvecklingen utifrån sin roll som samhällsbevakare, först inom den etablerade mediesfären i public service, och sedan som frilansjournalist. Detta berättar han i en intervju med Riks.
– Det var dags att göra någon slags sammanfattning och berätta den här historien, säger han om de händelser och utvecklingar som han skådat, under den tid då Sverige förvandlades till en mångkultur genom en mycket omfattande invandring från i första hand tredje världen.
Där stormen är. En “swishhoras” betraktelser handlar också om det motstånd som Joakim Lamotte mött av etablerad media och av politiker som följd av att ha bevakat mångkulturens baksidor.
– Jag har inga större förhoppningar om att mina kritiker ska läsa den här boken. Tyvärr så är många svenska journalister inte så nyfikna av sig, konstaterar han. Begreppet “swishhora” är ett tillmäle som Lamotte kallats av vissa kritiker i syfte att håna hans självständiga och gräsrotsbaserade inkomstmetod.
Boken innehåller även reflektioner om Lamottes tid i public service, och skillnaden mellan att arbeta åt etablissemangsmedia i Sverige, och att leva i det mångkulturella samhälle som Lamotte sedermera kom att kritiskt skildra.
– De första åren inom public service höll jag tyst väldigt mycket om vad jag tyckte och tänkte. Men ju mer åren gick så kände jag att jag måste få ur mig det här på något sätt, säger Lamotte till Riks.
– Allt genomsyrades av genustänk, HBT-frågor, och det pratades om “den vita kränkta mannen”, beskriver han Utbildningsradion i Stockholm.
