Antidemokratiska moskéer ska rivas, säger Jimmie Åkesson. Egentligen inget kontroversiellt i det, om man är svensk, tror på demokratiska grundprinciper och tänker efter en smula. För vem vill ha byggnader där islamister, IS- och Hamasanhängare samlas och predikar hur förfärligt västerlandet är, hur förkastligt vi lever, hur vulgära vi kvinnor är som inte täcker våra hår och kroppar, hur äckliga våra husdjur (hundar) är och hur vi under hot om våld ska anamma deras islamska livsåskådning.
Men Ulf Kristersson tog sig inte tid att tänka. Han hade bråttom. Bara ett dygn efter Åkessons uttalande rusade Kristersson ut och sa att i Sverige ska inga ”gudstjänstbyggnader” rivas. Förmodligen för att undslippa det obehagliga samtalet från Erdogan som återigen kommer att meddela att det blir inget Nato-medlemskap denna månad heller.
Men här gjorde Ulf Kristersson ett fatalt misstag. Både ur ett inhemskt politiskt perspektiv och med Nato-ansökan i åtanke. Ulf Kristersson skulle givetvis ha backat upp Jimmie Åkesson och förstärkt hans förslag ytterligare med att säga att ”självklart är det nödvändigt att se över byggnader och platser, religösa som icke-religiösa, där det uppmanas till radikala åsikter, terror eller andra anti-demokratiska aktioner”. Om inte Sveriges statsminister kan ge oss den garantin, vem ska då göra det?
Och Erdogan vill ju också höra att Sverige nu tar terroristhotet på allvar. Har Ulf Kristersson glömt bort att det var just det som var Turkiets första invändning när Sverige inledde sin Nato-ansökan?
Hanif Bali, moderat och God Ton-poddare, namngav i TV4 Nyheterna (27/11 i 22-sändningen) ett flertalet moskéer som SÄPO sedan länge har pekat ut som spridare av separatistiska och islamistiska budskap och där vissa till och med har imamer som är utvisningsdömda. Listan är lång. Att inget har gjorts när kunskapen har funnits där, är mer upprörande och oroväckande än Jimmie Åkessons ord om att riva vissa moskéer.
Men är man röd och socialdemokratiskt tänkande bryr man sig hellre om den muslimska väljarbasen än Sveriges väl och ve. Och det är just därför som Sverige ser ut som det gör idag. Prioriteringarna från de S-styrda regeringarna har varit fel, fel och återigen fel under åtta år.
Sverige är nu i behov av rätt prioriteringar, där Sveriges bästa ALLTID sätts i främsta rummet. Att Ulf Kristersson inte tog tillfället i akt att visa att just det är hans ledstjärna som statsminister var både en besvikelse och ett svaghetstecken från hans sida.
Tina von Schinkel
